Vad är en växtnäringsbalans?

Hur upprättar jag en växtnäringsbalans?

Greppa Näringen erbjuder en möjlighet att själv upprätta en växtnäringsbalans för en gård på denna hemsida.

Anvisningar finns för varje ställe där data ska läggas in.

Innan du påbörjar inmatningen kan det vara lämpligt att samla ihop de uppgifter som behövs. Öppna och skriv ut minneslistan. Försök att hitta så bra uppgifter som möjligt. Använd bokföringens fakturor och avräkningar. Utnyttja växtodlingsplanen och egna anteckningar om skörd, stallgödsel m.m. För djuren kan foderstater och resultatanalyser ge de flesta uppgifter som behövs.

Hela åkerarealen ska räknas med inklusive uttagen areal. Ev. permanenta trädor och energiskog utelämnas dock. Naturbetesmarker ska inte vara med.

Använd siffror för det år som balansen omfattar. Gårdens genomsnitt för flera år ska inte användas.

Kvävefixeringen ska alltid beräknas då det finns kvävefixerande grödor (klöver, ärter, bönor m.fl.).

Varför göra en växtnäringsbalans?

Växtnäringsbalansen går snabbt att ta fram och jobbar med relativt säkra siffror. Flödena av näring i inköpta produkter och sålda varor kan oftast fastställas med ganska god säkerhet. Beräkning av kvävefixering är vanskligare men en relativt god uppskattning går att få fram.

Växtnäringsbalansen beskriver nettoeffekten av växtnäringsflödena på gården och kan användas för att skaffa sig en bild av de växtnäringsmängder som hanteras i företaget. Med några enkla beräkningar kan också de interna flödena på gården analyseras.

Med en balans som underlag kan lämpliga åtgärder diskuteras för att minska miljöbelastningen.

Eftersom växtnäringsbalansen är lätt att ta fram kan den upprättas varje år för att kunna se en trend på gården. Trots att balansen i sig inte med säkerhet säger något om miljöbelastningen på en gård så återspeglas miljöförbättrande åtgärder som leder till ett högre utnyttjande av kväve i en trend med ett allt lägre överskott.

Vad räknar jag egentligen fram i växtnäringsbalansen?

Kväve

Växtnäringsbalansen beskriver endast skillnaden mellan det kväve som kommer till gården med produkter, kvävenedfall och kvävefixering och vad som lämnar gården som produkter. Växtnäringsbalansen beskriver inte flödena inom gården och vad som händer med det överskott (eller ev. underskott) som man har beräknat. Därmed finns det inte heller något entydigt samband mellan t.ex. utlakning och överskottet i växtnäringsbalansen. Däremot kan överskottet av kväve på en gård användas för att bedöma risken för förluster. Någonstans måste ett överskott ta vägen och ju större överskott desto större risk för förluster genom antingen utlakning, denitrifikation eller ammoniakavgång. Ett överskott kan också bli kvar i marken genom en mullhaltsuppbyggnad.

Fosfor och kalium

Växtnäringsbalansen är ett utmärkt redskap för att utvärdera fosfor och kaliumgödslingen. Eftersom fosfor och kaliumförlusterna från åkermark är små kan man direkt använda balansen för att utvärdera gödslingen. Genom att upprätta växtnäringsbalanser har rådgivningen kunnat bidra till att fosfortillförseln har anpassats till bortförseln på djurgårdar där det tidigare var vanligt att inte ta hänsyn till den fosfor som tillförs via inköpta fodermedel.

Läs mer om växtnäringsbalanser, nyckeltal och tolkning av växtnäringsbalanser i Uppslagsboken