Strandlutning, strandlinje och ändringar av vattennivån
Övergångszonen mellan djupt vatten och torra land ger livsrum åt många organismer. Generellt ger en lång övergångszon, dvs. en svagt lutande strand, förutsättningar för fler arter än en brant övergång mellan jord och vatten. Är strandlinjen dessutom lång med flera små uddar och vikar kan strandarealen mångdubblas jämfört med om strandlinjen är rak. Det innebär fler växter men även fler smådjur i och nära vattnet, vilket bland andra födosökande fåglar kan dra nytta av. Ero-sion genom vind och vågor blir också mindre.
Vikar och uddar ger en lång strandlinje. En våtmark kan utformas så att den spännande övergångszonen mellan jord och vatten mångdubblas som i detta exempel från Halland.
Flacka stränder hotas dock ständigt av igenväxning. Kaveldun, vass och jättegröe är arter som inom några år kan bilda helt täta manshöga bestånd utmed hela strandlinjen. Artrikedomen och förutsättningarna för smådjur och fågelliv försämras då dramatiskt. Redan vid planeringen är det en viktig uppgift att förhindra en sådan utveckling.En enkel åtgärd mot igenväxningen är en mycket brant strandslänt som med lutningen 1:1 går ända ned till drygt två meters djup. De stora strandväxterna kan knappast få fäste här, men samtidigt blir även flytbladsvegetationen och många undervattenväxter satta på undantag. Fortsätter den branta utformningen vidare en bit uppåt land kommer det dessutom att bli problem för änder, som får svårt för att ta sig upp på land. Den branta stranden används ofta i kräftdammar eftersom hägrar har svårare att fiska från sådana stränder.
Den högproduktiva flacka och långa stranden behöver dock inte växa igen. Ett viktigt redskap är att utforma våtmarken så att det blir möjligt att justera vattennivån. Redan vid nivåändringar kring 50 cm mellan lägsta och högsta nivå kan igenväxningsvegetationen störas påtagligt. Vattnets nivåförändringar är egentligen helt naturliga. Sommarens uttorkning följs av höstens översvämningar. När landskapets vatten fryser på vintern sjunker dammens vattennivå igen för att åter stiga kraftigt på våren.
Flaskstarren trivs i näringsfattiga vatten. Dess frön flyter på vattnet och utgör en viktig näringskälla för änder under sensommar och höst.
Denna kräftdamm är i kanten något släntad och i bottnen täckt av ett tjockt lager stenar vilket motverkar igenväxningen. Barnsäkerheten är därmed också bättre, Västergötland.
