Fungerande öar
Änder och vadare kan gynnas ytterligare vid våtmarksanläggningen om man anlägger väl fungerande fågelöar. Även här är det viktigt att öarna går mjukt ned i vattnet, dvs. att stränderna är flacka. Simfötter är inga klätterfötter. Öarna får inte vara för små och deras avstånd från land skall vara minst tio meter. Öar är mycket utsatta för vågskvalp och isens naggande i kanten. De skall därför byggas stabilt av tyngre eller steniga jordarter.
Näringsrik matjord bör undvikas som byggnadsmaterial, då det
"Om änderna ändå hade klätterfötter och tistlarna kunde försvinna av sig självt." Denna ö i Skåne fyller inte sin funktion.
lätt kan innebära att ön redan efter något år blir övervuxen av ett kraftigt växttäcke. Växtligheten hindrar då fåglarna. Även råjordar från alven kan invaderas av storvuxna växtarter, t.ex. tistlar. Ett
enkelt sätt att hålla öns växtlighet på en rimlig nivå är att bygga in gamla presenningar ca. 5 cm under markytan.
Fåglar håller alltid utkik efter fiender och föredrar därför platser med god utsikt. Fågelön är som bäst, när den är platt och inte når högre än 10-20 cm över anläggningens högsta vattennivå.
Matjorden på de främre små öarna har hyvlats bort av isen. Ytan har därmed hamnat under högsta vattennivån. Bakom dessa anlades en mera stabil ö några år senare, Halland.
En lång smal ö har också en lång strandlinje, Östergötland.
Sidan är ej publicerad
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
