Störning och torrläggning
En effektiv åtgärd även mot storvuxna vattenväxter är återkommande nivåreglering med minst 50 cm mellan lägsta och högsta vatten-nivå. Denna störning tar hårt på växternas energiförråd när de skall anpassa sig till nya förhållanden. Växtbeståndet blir glesare och mer varierat. Korta nivåförändringar gör inte stor nytta, det klarar växterna. Först när högvattnet varat ungefär tre till fyra veckor, syns effekter på växter som tidigare stått i lågvatten. Undvik nivåreglering i störningssyfte från april till början av juli då fåglarna häckar.
Den mest extrema störningen är naturligtvis tömning av hela dammen eller en fullständig bottenfrysning. Fisken och många vattenlevande smådjur dör. Samtidigt blir igenväxningsarterna åtkomliga för bete eller avslagning. Stora delar av våtmarkens djurliv återhämtar sig snabbt efter ett sådant ingrepp. Men fisk och kräftor försvinner för ett bra tag. Även när det gäller vissa
Växtnedbrytarna, groddjuren och många andra djurarter påverkas mycket mindre, förutsatt att vattnet tillåts komma tillbaka. Den lämpligaste tidpunkten för tömning är andra halvan av juli. Det efterliknar naturlig uttorkning, och då är de flesta fågelungar flygfärdiga. Salamander- och grodyngel har redan hunnit gå upp på land, där de tillbringar större delen av sitt liv. De friliggande bottnarna bjuder många flyttfågelarter på matpauser, när de på sensommaren ger sig av söderut.
