Vattenintag från fiskförande bäckar
Småbäckar som kan hysa värdefulla fiskbestånd får normalt inte dämmas upp. Våtmarken byggs då vid sidan om i stället. Inloppet till våtmarken är vanligen ett rör som läggs på en viss höjd i bäcken. Fördelen jämfört med en öppen fåra är att rörets diameter begränsar inflödet, vilket underlättar för dimensioneringen av anläggningens utlopp. Samtidigt kan inloppsröret fixeras på en höjd som garanterar att bäcken inte blir torrlagd vid låg vattenföring.
Svackan kring en liten fiskförande bäck har blivit till våtmark. Bäcken har i stället fått en ny fåra med sten i botten och omfattande trädplanteringar, som skall skugga vattnet, södra Halland.
En mer sofistikerad och självreglerande vattenfördelning är trevägsinloppet. Bäcken spärras då av med järnspånt. I spånten vid fårans botten finns ett runt hål på mellan 20 och 30 cm som i sin helhet ligger under lågvattenföringens nivå. Fiskarna kan då passera fritt genom hålet. Ca. 20-30 cm ovanför hålet skärs järnspånten av så att vattnet vid stora vattenflöden kan brädda över. Nu kan även större fiskar som havsöring och lax lätt passera på väg upp i bäcken. Våtmarkens inloppsrör placeras i nivå mellan undervattenhålet och bräddningsnivån. På så sätt garanteras sommarens minimivattenföring i bäcken.
Efter större nederbörd och under vinterhalvåret kan hålet i järn- spånten inte svälja allt vatten och tillrinningen till våtmarken kommer då automatiskt igång. Trevägsinloppets järnspånt, fåran och anslutande brinkar bör kläs med större stenar.
Ibland inbjuder topografin till att vända på resonemanget. Den lilla bäcken går genom landskapets enda sänka, och en våtmark vid sidan om skulle kräva en orealistiskt stor grävningsinsats. I stället kanske man kan dämma i sänkan och gräva en ny bäckfåra förbi våtmarken?
Frågeställningen ställer stora krav på tolkningen av lagar och för-ordningar och kan enbart lösas genom ett noggrant samråd med berörda avdelningar på länsstyrelsen. Då kan man komma fram till en lämplig lösning för den aktuella platsen. För fiskförande bäckar kan detta innebära att fåran kläs med lämplig stenbotten och planteras tät med t.ex. al som skuggar vattnet, vilket håller nere vattentemperaturen under sommarhalvåret.
Järnspånt i en liten bäck. Överst under byggnationen, i mitten vid lågvatten och nederst vid högvatten.
Sidan är ej publicerad
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
