Nivåreglering med rör

På dammens insida ansluter man en böj till bottenröret och för-länger med en rörstump som når upp till högsta tillåtna vattennivå. Denna snabel kan sedan lätt böjas ned och åter riktas upp med hjälp av en stång. Dimensionen på bottenröret skall minst motsvara sommarvattenflödet om det skall fungera som nivåreglerare. Vill man kunna tömma dammen, skall man lägga dammens lägsta punkt nära bottenrörsutloppet.

Vattnet som lämnar våtmarken genom snabeln är normalt ytvatten. Till skillnad från ytvattnet kan bottenvattnet under vissa omständigheter vara syrefattigt. Därför vill man ibland släppa ut bottenvattnet i stället. Lösningen är ett löst yttre rör som träs ovanpå snabeln och fixeras med sin övre öppning en bit över vattenlinjen. Det utgående vattnet måste då först passera det yttre rörets nedre öppning, vilket innebär att vattnet tas från djupet. Det yttre röret fungerar samtidigt som en krage som skyddar utloppet från flytande växt- och veddelar.

Mellan bottenröret och säkerhetsröret kan ett eller två ytterligare rör sättas. En sådan konstruktion medger en mer självgående nivåreglering. Efter ett kraftigt regn stiger vattnet först snabbt och sedan allt långsammare i takt med att fler rör börjar vattenfyllas och nivån närmar sig säkerhetsröret. På samma sätt sjunker vattnet först snabbt och till slut mycket långsamt. Detta förlopp liknar den naturliga nivå- variation som var vanlig i slättlandets bäckar före kulverteringens tid.