In- och utlopp som håller

Rörsystem

I våtmarkssammanhang används enbart sex meter långa helgjutna rör av plast. Dessa kan skarvas helt tätt med gummipackningar och lätt sågas till kortare längder där det behövs. För dimensioner från 110 till 200 mm diameter används oftast de klassiska orangebruna markavloppsrören. Från 200 mm upp till 500 mm finns s.k. vägtrummor i plast.

Inloppen till våtmarken kan bestå av öppna diken, avgrävda täck-dikesrör eller enbart diffus tillrinning. Kommer bäck- eller dikesvattnet från skogen, följer det ofta med kvistar och stora mängder löv som kan orsaka problem. Här kan man anlägga en mindre fångdamm för sedimentation och uppsamling av allt organiskt material innan vattnet släpps vidare in i huvuddammen.

Vattentillrinning genom avgrävda täckdiken förekommer nästan i alla nyanlagda våtmarker på åkermark. Om dessa täckdiken är gamla och byggda med korta tegel- eller betongrör, bör den sista metern ersättas med ett plaströr som är okänsligt för tjälskjutning och stranderosion. Åtgärden är viktig för att långsiktigt säkra avvattningen av de omkringliggande marker som täckdikena kommer ifrån.

Täckdiken som lutar bort från våtmarken bör grävas av en bit in-nanför och utanför vattenytans yttre gränser, så att våtmarken inte dräneras denna väg. Slarva inte med detta! Det kan bli mycket kostsamt att åtgärda läckagen i ett senare skede. Ibland är det så lägligt att våtmarken ligger över ett täckdikessystem med stamledning. Här kan man överväga att lägga utloppet nära det ställe där stammen lämnar våtmarksområdet. Då kan man utnyttja systemet för att få en snabbare uttorkning i samband med en tömning.

Det inkommande vattenflödet har stor betydelse för utformningen av utloppet. Sommarflödet sätter måttet på reglerings- och tömningsanordningar, medan de höga höst- och vårflödena styr dimensioneringen av hela utloppskapaciteten. Det är alltid enklare och billigare att hantera mindre vattenflöden, varför det i förekommande fall bör prövas om det finns tekniska förutsättningar för att begränsa tillflödet till våtmarken.

Hur stora skall utloppsrören vara? Om våtmarkens vatten huvudsakligen tillförs genom ett rör, räcker det teoretiskt med ett något

Invändig diameter i mm	102	200	300	500
Lutning 1 cm per meter (1%)	2,5	15	40	160
Lutning 2 cm per meter (2%)	4	24	60	240
Lutning 4 cm per meter (4%)	6,5	38	90	380

Exempel för släta rör med fritt utflöde: Ungefärlig flödeskapacitet i liter per sekund (50% fylld sektion).

större rör i utloppet. Risken för igensättning finns dock alltid, varför alla våtmarker måste ha en säker reservväg för vattnet. Billigast, enklast och säkrast är att placera ett eller flera säkerhetsrör strax under högsta tillåtna vattennivån. De skall vara kraftigt överdimensionerade så att grenar eller is inte fastnar. I praktiken är dimensionen 200 mm det minsta tänkbara även för små flöden, men ofta bör rördimensionen vara 300 mm eller större.

Rörens flödeskapacitet är inte enbart en fråga om dess diameter. Lutningen ökar kapaciteten då vattnet rinner ut snabbare. Lutande rör är också självrensande, vilket är en viktig säkerhetsaspekt. Om säkerhetsröret ligger nära markytan är det utsatt för tjälens krafter under vinterhalvåret. Tjälsprickor runt röret kan leda till läckage och omfattande underminering. Detta kan motverkas genom att röret täcks med minst 50 cm jord. Det ligger då betydligt stabilare och håller även att köra över med något tyngre maskiner.

Alla utgående rör bör tätas noggrant med lera eller lerhaltig jord, åtminstone den första metern på vallens insida.

Jordlagret på säkerhetsröret skall helst vara något högre än på bilden om man vill vara säker på att tjälskjutningar inte skall lyfta röret.

Skapa pdf för utskrift

Sidan är ej publicerad

Relaterade länkar

Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.

Greppa Näringen
Telefon växel 0771-57 34 56
E-post info@greppa.nu
Kontakt