Små våtmarksmiljöer
Öppna diken och vattenfyllda eller fuktiga svackor bildade förr i tiden ett nätverk av livsutrymmen för många arter. Både växter och djur fann då reträttplatser under ogynnsamma perioder för att senare få chansen att åter sprida sig över stora områden. Landskapets mosaik-artade mångfald har varit grunden för livskraftiga populationer. Många växter och smådjur återfinns idag enbart i isolerade bestånd på isolerade platser, och hur det går med den långsiktiga överlevnaden vet vi förhållandevis lite om. Därför är skydd och skötsel av märgelgravar, lertag, bäckraviner eller fuktmarker i anslutning till bäckar och fuktiga svackor i landskapet viktigt. Och därför är det också värdefullt när det tillkommer nya mindre vattensamlingar eller fuktiga platser, som minskar avståndet mellan de isolerade fuktbiotoperna i närheten.
En mer permanent vattensamling eller fuktsvacka med ett rikt djur- och växtliv, bör vara minst några hundra kvadratmeter stor. Platsen skall inte omgärdas av höga buskar eller träd. Större växter, t.ex. vass och kaveldun, får inte heller erövra hela ytan. I varma solbelysta småvatten kan vi hitta en mycket hög artrikedom. Ett stort antal djur och växter kan utnyttja sådana små pärlor i landskapet. De fyller sin funktion oavsett om de torkar ut ibland eller håller en vattenyta året om.
Sidan är ej publicerad
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
