
Kvävereduktionen fungerar bäst när vattnet blir syrefattigt t.ex. när flytbladväxter eller alger täcker större delen av vattenytan. Men bra reningsverkan kan även erhållas i syrerika vatten, vilket eftersträvas när också den biologiska mångfalden skall gynnas. Över 2000 kg kväve per hektar vattenyta och år kan tas bort i hårt belastade vatten. Den största reduktionen sker ibland, kanske något oväntat, under vinterhalvåret, trots att höga temperaturer gynnar processen. Näringsläckaget från jordarna är som störst på vintern. När mycket växtnäringsämnen tillförs kan mycket reduceras.
Skall våtmarken utformas till att i första hand vara en effektiv näringsfälla bör den dimensioneras så att det vid medelvattenföring tar minst två till tre dygn innan allt vatten är utbytt. När vattnets uppehållstid i dammen är kortare minskar reningseffekten. Kraftig växtlighet i strandkanten och i vattnet är positivt, men igenväxningen får inte ta överhand så att vattnet rinner som en rännil genom våtmarken. I sådana fall förkortas vattnets uppehållstid. Vid utloppet får inget av det näringsrika bottenslammet följa med det utgående vattnet.
