Växtskydd

Olika skadegörare har skilda sätt och förmåga att sprida sig och dessutom skiftande krav på omgivningen för att trivas. Jordburna sjukdomar kan uppträda fläckvis, medan sjukdomar som sprids via luften ofta förekommer relativt allmänt över ett fält. Vissa insekter kan förekomma i varierande grad inom olika delar av fältet. De första angreppen kan komma i en fältkant och därefter sker en successiv spridning inom fältet.

För svampangrepp har tätheten i beståndet betydelse för svampens utveckling och spridningsförmåga uppåt i beståndet (Hedene, pers. medd.). Det har dock betydelse när i grödans utveckling angreppen utvecklas. Ett tätt bestånd före stråskjutning underlättar spridningen av bladfläckssvampar uppåt mellan olika bladnivåer i en stråsädesgröda, medan ett glest bestånd vid samma tidpunkt fungerar tvärtom. Efter stråskjutningen medför ett

Mjöldagg trivs sämre i en gles och genomluftad gröda. En dansk undersökning från 1997 visade att mjöldaggsangreppen i höstvete dominerade i vindskyddade områden, exempelvis intill skogskanter och läplanteringar (Bjerre et al., 1998; Secher et al, 2000). 1998 fortsatte försöken och då minskade angreppsnivån av både mjöldagg och brunfläcksjuka med ökat avstånd från en skogskant (Bjerre, 1999). För att bedöma beståndstätheten gjordes mätningar med cropscan och reflektansen av infrarött och rött ljus från grödan räknades om till ett vegetationsindex (RVI). Bekämpning utfördes med samma dos över hela fältet. Resultaten från undersökningarna 1997 och 1998 visade att mjöldaggsangreppen inte hade något klart samband med beståndets täthet, utan angreppsnivån var högst där beståndet var medeltätt medan de glesaste bestånden var minst angripna. Lägre angreppsnivå i glesa bestånd beror på sämre mikroklimat för svampen och bättre effekt av fungiciden p.g.a. konventionell bekämpning. Septoriaangreppen minskade däremot med ökad grödtäthet, sannolikt beroende på att spridning av sporer med hjälp av vattenstänkstänk går bättre i ett glest bestånd jämfört med ett tätt. Resultatet av sex danska försök med varierad fungicidbekämpning på basis av grödans täthet i två mjöldaggskänsliga sorter gav signifikanta skördeökningar på i medeltal 120 kg/ha (Ritmo och Trintella) (Bjerre, pers. medd.).

Också i svenska försök har det noterats samband mellan grödans täthet och angrepp av Septoria (Ewaldz. pers. medd.). Försöken gjordes i Skåne under 1998 och 2000. Under växtsäsongen 2000 undersöktes också förekomsten av samband mellan svampangrepp och N-sensor-mätningar i Skåne, men än finns inga färdiga resultat.

Utöver att beståndstätheten påverkar utveckling och spridning av skilda skadegörare på skiftande sätt koncentrationen av bekämpningsmedel som hamnar på de olika bladnivåerna (Secher, 1998). Likartad dosering över hela arealen gör att koncentrationen av preparatet blir lägre per blad i täta bestånd än i glesa. Därför kan det vara aktuellt att variera dosen efter beståndet bara för att få en jämn fördelning av bekämpningsmedel på bladen. Om det föreligger bekämpningsbehov på ett helt skifte fås en jämnare effekt av fungiciden om dosen varieras efter grödtätheten. Med en jämn dos över hela fältet hamnar mer bekämpningsmedel på marken där beståndet är glesare än om dosen minskas inom dessa områden.