Tolkning av skördekartan

*

Spannmål, oljeväxter och ärtor
I ett försök i Uppsalatrakten konstaterades ett visst samband mellan inomfältsvariationerna i skörd 1997 och desamma 1994 och 1996 (R2 = 0,39 - 0,52) (Eriksson & Niklasson, 1998). Dessutom undersöktes om det fanns samband mellan skördenivåerna och ett antal markparametrar. Bäst samband rådde mellan skörd och proteinhalt samt mellan skörd och kväveupptag. Bättre avkastning medförde större kväveupptag, men samtidigt lägre proteinhalt. Resultaten visade också att de största skördarna fanns i områden med mer lerinslag. Dessutom gav områden med låga P-AL-tal ofta en högre produktion. Slutsatsen av försöket var, trots vissa samband, att det är svårt att förutsäga gödslingsbehovet utifrån tidigare års skördekartor. Det verkade finnas områden på fältet som alltid hade lägre skörd, medan vissa områden alltid hade

Flera undersökningar visar att topografin är en viktig faktor för att förklara skördevariationen i ett fält (Pilesjö et al., 2000). Inom ett fält på omkring 10 ha utanför Uppsala gjordes en zonindelning efter höjden. Höjdskillnaden var knappt 3 meter mellan den högsta och den lägsta punkten. Det rådde signifikanta skillnader mellan dessa zoner, när det gällde mull- och lerhalt, skörd samt innehåll av fosfor och kalium i marken. Skörden hade då mätts platsspecifikt årligen 1992 - 98. En zonindelning efter lutning och dräneringsområde gav sämre samband. Vattentillgången antogs vara den avgörande faktorn för skörden. Lägre belägna områden, med undantag för de lägsta, gav mer avkastning än de högst belägna. De högst belägna områdena hade störst fosforinnehåll i marken, vilket antogs bero på den lägre skördenivån i kombination med jämn gödsling av hela fältet.

I en undersökning i USA studerades samband mellan avkastning, markdata och topografi (Kravchenko & Bullock, 1999). Det visade sig att korrelationen varierade både mellan år och mellan fält. Jordparametrar kunde i genomsnitt förklara 30 % (7 - 71 %) av skördevariationen inom olika fält. Mullhalten var den markparameter som hade störst påverkan på avkastningen. Topografin förklarade i genomsnitt 20 % (6 - 54 %) av densamma. Höjd över havet hade den största betydelsen för produktionsnivån. Sänkor hade högre skörd än höjder. Lutningen på fälten påverkade bara avkastningen vid extrema situationer. En kombination av markparametrar och topografi förklarade i genomsnitt 40 % (10 78 %) av skillnaderna.

Som nämnts tidigare är det ofta svårt att finna tydliga samband mellan skördevariation och markens kemiska egenskaper. Ibland finns dock viss korrelation mellan avkastning och innehåll av mängden lättlöslig fosfor i marken. Ofta har en hög skörd ett tydligt samband med låga fosfortal. Anledningen är sannolikt att olika mängder fosfor förs bort i och med att skörden varierar över fältet, samtidigt som tillförseln under längre tid har varit densamma. Fosformängderna i jorden är troligen inte så små att de begränsar tillväxten, men områden med lägre skörd får på sikt högre fosfortal än områden med större avkastning. I USA är mängden lättlöslig fosfor i allmänt mindre i jordarna och där är sambanden ofta de motsatta (Algerbo & Thylén 1998). Områden med lägre avkastning har också ofta mindre fosforreserver.

Preliminära resultat från Bjertorp i Västergötland visar att det på en del fält finns god korrelation mellan skördedata under vissa år, medan det motsatta förhållandet råder på andra skiften. Materialet innehåller också jämförelser mellan skörde-data och mark-data. Också här är variationen stor. Resultaten visar att det på vissa fält finns samband mellan skörd och markfaktorer under en del år. Trots små variationer i exempelvis pH kan det finnas positiva samband mellan pH och skörd. På de aktuella skiftena på Bjertorp varierar lerhalten (beräknad på basis av K-HCl) mellan 9 och 60 % på enstaka punkter inom de olika skiftena. Relativt vanligt förekommande är det med positiva samband mellan skörden och markfaktorer som är knutna till lerhalten, såsom K-HCl, Mg-AL och Cu-HCl.

*

Potatis och sockerbetor
Hittills har inga försök gjorts att styra insatserna till potatis efter variationen i avkastning, men skördemätningar visar på stora avkastningsvariationer inom fält. Vid en undersökning i Dalarna där potatisskörden mättes, både med avseende på skördekvantitet och storleksfördelning, noterades stora variationer (se figur 17) (Persson, 1998). Avkastningen varierade från mindre än 5 och upp till 45 ton per ha och medelknölvikten låg mellan 50 och 75 g på stora delar av fältet. Inom områden med låg skörd var ofta knölstorleken liten. De avkastande områdena hade inga speciella egenskaper.

I ett sockerbetsförsök i Nederländerna 1999 konstaterades bra samband mellan pH och skörd, samt mellan pH och sockerutbyte på ett fält (Medema & van Bergeijk, 2000). Variationen i pH var dock stor, mellan 4,7 och 7,1. Det fanns dock inga signifikanta samband mellan avkastning och jordart på två fält med variationer i lerhalter på 31 - 49 % respektive 17 - 34 %.