System för att mäta skördekvalitet

*

Variation i kvalitet
Kraven på jämn och god kvalitet i spannmål för maximal betalning kommer troligen att öka. Viktigast är kvalitetskraven för maltkorn och brödsäd. I brödsäd är det i första hand proteinhalt och falltal som avgör kvaliteten. För maltkorn gäller dessutom krav med avseende på kornstorlek, tusenkornvikt, friskhet och groningshastighet. En intressant fråga är då hur dessa kvalitetsparametrar varierar över ett skifte. Svenska försök med maltkorn 1995 och 1996 visade att skörden var negativt korrelerad med proteinhalten, men positivt korrelerad med tusenkornvikten (Thylén & Algerbo, 1999). Proteinhalten var också negativt korrelerad med tusenkornvikten. Områden med hög skörd hade alltså låg proteinhalt och hög tusenkornvikt. Därför skulle det

I England gjordes en undersökning som beskriver kvalitetsvariationen i höstkorn under fyra år (Stafford, 1999). De faktorer som studerades var kväveinnehåll och tusenkornvikt. Båda faktorerna varierade oregelbundet mellan åren. Skiftet kunde dock delas in i mindre områden, inom vilka kvaliteten förhöll sig på likartat sätt, i förhållande till fältets medeltal. Den genomsnittliga kvaliteten var förhållandevis jämn mellan åren, men med en betydande variation inom skiftet.

Svenska studier visar också på betydande variation i egenskaper som ²-glukan hos havre (Jonsson, pers. medd.)

*

Vattenhaltsbestämning
Skördens vattenhalt är en mycket viktig parameter för lantbrukaren vid skörd. Det är den som tillsammans med mognad och väderlek styr skördetidpunkten. Inomfältsvariationen med avseende på vattenhalten i grödan kan vara stor. På vissa områden är grödan mer mogen. Läget på fältet har också betydelse. På högt belägna, vindutsatta platser torkar grödan effektivare än i svackor och andra lägre belägna delar av fältet samt i lä av skog.

För att få en rättvisande skördekarta över fältet är det därför nödvändigt att mäta vattenhalten samtidigt med skörden vid tröskning. Det optimala är att få uppgift om vattenhalten lika ofta som för skörden, så att den verkliga avkastningen kan beräknas. Vattenhaltsmätaren monterades tidigare i skruven som transporterar grödan till tanken. Numer monteras den normalt utanpå elevatorn som går upp till tanken. Med jämna mellanrum görs vattenhaltsmätningar, varvid den elektriska ledningsförmågan i grödan mäts. Ju högre vattenhalt, desto större blir ledningsförmågan.

Alla tröskor med skördemätare har eller kan kompletteras med en vattenhaltsmätare idag. Det är viktigt att denna fungerar som den ska, för att skördemätningen ska bli rätt. Mätaren får inte blockeras av skörderester och måste vara lätt att rengöra.

*

Kontinuerlig proteinhaltsbestämning med NIT
NIT (Nära Infraröd Transmittans) innebär att man mäter absorbansen (hur mycket ljus som "fastnar" i provet) av ljus av olika infraröda våglängder i det nära infraröda området (800 2500 nm) hos ett prov (Algerbo & Thylén, 2000). Provet belyses med ljus av dessa våglängder och sedan mäts hur mycket av ljuset som har absorberats. Molekyler av skilda slag absorberar olika våglängder och på så sätt får man en typ av "fingeravtryck" för provets kemiska sammansättning. Mätaren monteras vid elevatorn i tröskan. Med jämna mellanrum tas små prov ut automatiskt och belyses med infrarött ljus. Mätutslaget hos delproven relateras till en kalibrering och den aktuella proteinhalten kan bestämmas. Denna teknik testades i praktiken av JTI hösten 2000 på två tröskor i landet. Trösktillverkaren Case har på mässa presenterat sin lösning med ett NIR-instrument monterad i en tröska (Jonsson. pers. medd.)