Odlingsplatsen har avgörande betydelse för grödornas tillväxt och kvalitet. Skillnaderna i avkastning mellan olika områden inom det enskilda fältet kan bero på variationer i jordart, mullhalt och näringsförhållanden och hur sådana faktorer påverkas av bl.a. vädret. Markegenskaperna går i stor utsträckning att mäta med markkartering, men det är inte självklart vad som är "bra" respektive "dålig" mark och det är svårt att förutsäga avkastningen. Ofta finns områden på ett skifte som år efter år ger bättre eller sämre skörd. Orsaken kan exempelvis vara strukturskador på en vändteg. I övrigt varierar ofta den relativa skördenivån på skilda platser mellan olika år.Variationerna i jordart påverkar vatten- och växtnäringsförhållandena i marken. Den faktor som starkast styr inomfältsvariationerna verkar vara tillgången till växttillgängligt markvatten. Detta är samtidigt oftast en i hög grad opåverkbar faktor, som övriga åtgärder får anpassas till. Under år med riklig nederbörd kan det bli vatten stående i svackor och lägre delar av fältet där det ofta är tyngre jordart. I svackor kan det då förekomma syrebrist med denitrifikation som följd. Både dålig tillgång till syre i sig och denitrifikation, vilken uppstår till följd av
syrebrist, kan medföra försämrad tillväxt för grödan med risk för förluster av kväve. Andra år med mindre nederbörd kan förhållandena vara de omvända och de blötare områdena ger istället högre avkastning. Kväve är det växtnäringsämne som vid underskott normalt medför störst tillväxtbegränsning och som dessutom är tätt knutet till kvaliteten på grödan. Nettomineraliseringen av kväve (d.v.s. den mängd kväve som frigörs i marken och kommer grödan till godo) är en viktig faktor som varierar mellan åren och som kan påverka skördenivån betydligt på den enskilda platsen.
Skörden är beroende av ett stort antal faktorer
Variationen i pH, mullhalt, fosfor- och kaliumtillstånd m.m. på ett skifte kan också vara orsak till skördevariationer. Då det råder underskott av någon tillväxtfaktor, i förhållande till grödans behov, hämmas tillväxten. Förbättrad tillgång till något växten lider brist på gör att tillväxten först ökar kraftigt. Ju större tillgången blir, desto mindre blir avkastningsökningen per tillförd mängd. Till slut sker ingen ökad tillväxt, utan den planar ut eller rent av minskar, exempelvis efter för stor kvävegödsling med liggsäd som följd. Att avkastningen avtar beror också på att det med en högre skördenivå uppkommer brister med avseende på andra tillväxtfaktorer. Ju större skörd, desto högre krav ställs på allt fler faktorer.Markfaktorer som påverkar grödornas tillväxt och näringsbehov kan delas in i två grupper:
Faktorer som inte kan påverkas platsspecifikt med precisionsodling
Faktorer som kan påverkas platsspecifikt, till större eller mindre kostnad.
Markfaktorer som kan respektive inte kan påverkas med precisionsodling (efter Lindén, 1999)
|
Faktor
|
Faktorer som inte kan påverkas vid precisionsodling
|
Faktorer som kan påverkas vid precisionsodling
|
|
Jordart
|
X
|
|
|
Mullhalt
|
X
|
(X)
|
|
Topografiskt läge
|
X
|
|
|
Dräneringstillstånd, växttillgängligt vatten
|
X*
|
X
|
|
Markstruktur (porositet, rotdjup, aggregat)
|
(X)
|
X
|
|
Växttillgängligt mark-N (bl.a. mineralisering)
|
X
|
X
|
|
Fosfortillstånd
|
|
X
|
|
Kaliumtillstånd
|
|
X
|
|
Kalktillstånd
|
|
X
|
|
Mikronäringsämnen
|
|
X
|
Vid precisionsodling utgörs grundförutsättningen av de faktorer som inte kan påverkas. Dessa får därmed styra strategin i odlingen. Exempelvis är det meningslöst att förbättra fosfortillståndet om dräneringen är bristfällig eller ett område är mycket torkkänsligt och tillväxten därmed begränsas av vattentillgången. Om exempelvis ett område kan dräneras och grödtillväxten på så sätt förbättras kan det finnas skäl att därefter öka gödselgivan. Om vattenförhållandena inte går att åtgärda till en rimlig kostnad, kanske växtnäringstillförseln istället bör minskas. En annan möjlighet kan vara att träda området.I många fall har det under en längre tid skett en större tillförsel än bortförsel av fosfor inom områden på ett skifte med lägre skördepotential än genomsnittet. Det är viktigt att notera dessa delytor och därefter anpassa givan efter det verkliga behovet. Markkartan kan, i kombination med skördekartan, fungera som underlag till detta och till en växtnäringsbalansberäkning för mindre områden på fälten. Med sådana platsspecifika växtnäringsbalanser skulle man under en följd av år kunna följa och styra växtnäringssituationen inom enskilda skiftesdelar.
Det som till slut är avgörande för hur stor skörden kommer att bli är väderleken - nederbörd och temperatur. Årsmånen växlar och påverkar därmed skörden på olika växtplatser på varierande sätt under skilda år. Eftersom det enskilda årets väder inte kan förutses är det därför svårt att styra insatserna utifrån tidigare års skördekarta.
Hittills har skördekartering främst gjorts i spannmål och oljeväxter. Internationellt pågår en utveckling av metoder för att mäta skörd av potatis, sockerbetor och vall. Än finns det inte några sådana i praktisk användning i Sverige.
