Mål med precisionsodling
Miljö
Under de senaste femton åren har jordbrukets miljöpåverkan diskuterats livligt. Åtgärder som förbättrar utnyttjandet av tillförd gödsel och därmed minska förlusterna av växtnäring ligger i både samhällets och lantbrukets intresse. Bättre metoder för att bedöma behovet av kväve på mindre områden av ett skifte innebär minskad risk för onödigt stor kvävetillförsel och därmed också reducerad nitratutlakning. Det är inte säkert att resultatet blir mindre kvävetillförsel totalt, men effektiviteten av det tillförda kvävet bör förbättras och därmed bör risken för kväveförluster till yt- och grundvatten minska.
Det är också angeläget att minska och effektivisera användningen av kemiska bekämpningsmedel. Målsättningen är att minska användningen av bekämpningsmedel och behovsanpassa dosen. Hittills har bekämpningsbehovet i de flesta fall bedömts som ett genomsnitt för hela fältet. Skilda skadegörare har olika spridningssätt, vilket inverkar på hur mycket angreppen varierar. Vissa skadegörare förekommer endast lokalt inom ett fält, medan andra ofta angriper mer eller mindre hela fältet samtidigt. När det gäller ogräs är skillnaderna också stora mellan olika arter. Därmed varierar förutsättningarna för differentierad bekämpning. Liksom på växtnäringssidan gäller det att finna metoder för att bedöma bekämpningsbehovet inom mindre områden av ett fält och därefter reglera dosen. Differentierad bekämpning skulle kunna medföra mindre totalanvändning av kemiska bekämpningsmedel.
Mekanisk ogräsbekämpning efter skörd ger ökad risk för markpackning och utlakning av kväve. Därför bör inte större areal än nödvändigt bearbetas upprepade gånger. Onödig körning innebär ökad bränsleförbrukning, vilket både är oekonomiskt för lantbrukaren och negativt för miljön. Med en karta över ogrässituationen skulle det vara lättare att styra också den mekaniska ogräsbekämpningen. Detta arbetssätt vore viktigt inom den ekologiska odlingen, där tistel och kvickrot ofta utgör problem och tillgången till växtnäring är begränsad.
Förbättrad skördekvalitet
Genom att anpassa åtgärder bättre efter ett skiftes olika förutsättningar kan skördekvaliteten förbättras på flera sätt:
En bättre anpassad kvävegiva minskar risken för liggsäd, grönskott och lägre falltal. Liggsäd ger i sin tur upphov till högre vattenhalter vid skörd, vilket kräver långsammare tröskning och längre torktid.
En bättre anpassad kvävegiva bör ge en jämnare proteinhalt, vilket är en viktig kvalitetsaspekt, framförallt för brödvete och maltkorn.
Genom kontinuerlig mätning av protein- och vattenhalt vid tröskning bör det på sikt vara möjligt att skilja ut partier med sämre kvalitet.
Förbättrad ekonomi i odlingen
Med en mer anpassad gödsling, bekämpning, jordbearbetning m.m. efter odlingsförutsättningarna på olika delar av ett skifte skulle totalekonomin kunna förbättras på sikt när tekniken blir billigare. Kraven på den skördade varans kvalitet ökar också hela tiden. Bättre och jämnare kvalitet både hos spannmål och specialgrödor kommer sannolikt att bli allt viktigare för att få maximal betalning för produkterna.
