Totalt omfattar systemet 24 satelliter som rör sig i banor runt jorden för att positioneringen ska fungera oavsett var på jordytan man befinner sig. Satelliterna rör sig i sex olika banor, med fyra satelliter i varje bana. På så sätt ska man var som helst på jorden alltid kunna ha kontakt med minst fyra satelliter samtidigt och kunna navigera efter dem. I Sverige kan vi oftast ha direktkontakt med åtta satelliter på en gång. För säker positionering räcker det med signaler från fyra. Ju mer spridda dessa är över himlen desto säkrare blir positionen. Det är viktigt att GPS-mätaren har "fri sikt" mot satelliterna och inte kommer i skugga av byggnader, skog eller liknande.
GPS-signalen är gratis och alla som vill kan använda sig av den.
Fram till i maj 2000 sände NASA ut en störsignal för att minska noggrannheten för civila användare. För att förbättra positioneringen användes en korrektionssignal från en fast referensstation på marken. Utan korrektionssignal var noggrannheten bara +/- 100 m. Med korrektionssignal kunde noggrannheten ökas till mellan 0,5 och 2 m. Trots att störsignalen nu är borta, krävs det fortfarande en korrektionssignal för att få bra positionsbestämning. Det finns inte några officiella uppgifter om vilken noggrannhet som kan förväntas idag utan korrektionssignal, men den är troligen mellan 5 och 20 m beroende på vilken utrustning som används (Nissen, K. pers. medd.).
GPS-mottagare som använder korrektionssignal för att förbättra positioneringen brukar kallas DGPS (Differentierad GPS). För att det ska vara meningsfullt med precisionsodling, krävs en noggrann positionsbestämning. Annars kan inte tekniken utnyttjas maximalt. Det är viktigt med en god överensstämmelse mellan upprepade mätningar så att dräneringssystem, brunnar och provtagningspunkter m.m. lätt går att återfinna. Annars förloras en betydande del av värdet med användningen. Korrektionssignalen kan fås på olika sätt. Det finns tre olika system som används. Noggrannheten i korrektionssignalen är likartad hos de tre systemen:
Det billigaste alternativet är att använda korrektionssignaler från sjöfartens långvågssignal (se figur 2). Det är gratis men fungerar i första hand längs kusterna och Vänern (Thylén & Algerbo, 1998). Långvågsmottagare är dock dyrare än RDS-mottagare (se nedan).



