Fosforutsläpp till vattendrag och hav
Den totala mängden fosfor som når haven är ca 4000 ton per år (I. Rydberg, pers.medd., 2002). Den mängd fosfor som lämnar källorna är dock större, eftersom det sker en retention på vägen från källan till havet. Retention innebär att fosfor binds till markpartiklar, tas upp av växtlighet eller sedimenterar och på det sättet inte når haven. Enligt uppgifter från åren 1986-1990 kommer ca 16 % (eller drygt 600 ton) av denna fosfor från jordbruket. Kommunala reningsverk bidrar med 29 %. Andra källor är deposition på sjöytor, enskilda avlopp, industri och fiskodling (I. Rydberg, pers.medd., 2002.) Andelen löst fosfor i små jordbruksdominerade vattendrag kan variera, men har i genomsnitt uppmätts till nära 40 % (Carlsson et al., 2002).
Det atmosfäriska nedfallet av fosfor beräknas till mellan 0,06-0,3 kg fosfor/ha. Nedfallet är störst i södra Sverige. Det nedfall som sker över jordbruksmark är inte något problem eftersom det endast motsvarar ett par procent av den normala fosforgivan. Däremot bidrar nedfallet över sjöar direkt till övergödningen (Jordbruksverket, 2000).
Om medelhalterna av totalfosfor jämförs i de större rinnande vattendragen i de sex mest jordbruksintensiva områdena i Sverige
är halterna högst i Skåne för att minska i följande ordning: Västgötaslätten, Östgötaslätten, Närkeslätten+västra Södermanland+Mälardalen, Gotland+Öland, och sist Hallands kustkommuner (Naturvårdsverket, 1997a).
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
