Fosforförluster från åkermark

Fosforförlusterna via yt- och dräneringsvatten från åkermarken i Sverige uppgår till omkring 0,4 kg/ha och år (B. Ulén, pers.medd., 2002). Därav utgör bakgrundsnivån 0,03-0,1 kg/ha och år (Naturvårdsverket, 1997b). Bakgrundsnivån för fosforläckaget (tillförseln till vattendragen oberoende av människans aktiviteter) varierar mycket beroende på bl.a. olika lerjordars vittringsförmåga. Andelen löst fosfor i dräneringsvatten är i genomsnitt 50 % (B. Ulén, pers.medd., 2002). I ytvatten varierar andelen löst fosfor mycket. Låg andel (10 %) har uppmätts från struktursvaga mjälalättleror (Ulén, 2002). Hög andel (ca 50 %) har uppmätts från samma jord med död vegetation och från illitlera utan vegetation i Mellansverige (Ulén 2002c).

Avdelningen för vattenvårdslära vid Institutionen för markvetenskap, SLU, genomför årligen "miljöövervakning" på uppdrag av Naturvårdsverket. Denna miljöövervakning består av observationsfält och små jordbruksdominerade avrinningsområden (typområden) på jordbruksmark. Fosfor i dräneringsvatten undersöks regelbundet i tretton observationsfält och 8 st. "intensivområden". I dessa intensivområden undersöks även förekomsten av bekämpningsmedel. Vidare finns 12 st. områden

på jordbruksmark runtom i landet där respektive länsstyrelse är ansvarig för provtagningen.

Medeltalet av fosforförlusterna från 11 observationsfält ligger konstant kring 0,4 kg totalfosfor/ha alltsedan 70-talet, trots att fosfortillförseln har minskat under 80- och 90-talen.

Förändringen av fosforläckaget till följd av minskad gödsling verkar alltså ske långsamt. Variationen mellan olika fält är mycket stor, några få fält svarar ofta för den största delen av förlusterna. På dessa fält tenderar också variationen i läckage att vara som störst (Ulén et al., 2000). Mera om miljöövervakningen kan du läsa på http://www.mv.slu.se/Vv/projekt/s_proj.htmlänk till annan webbplats

Jordarter

Kartorna som kan nås via MarkInfo, SLU (www-markinfo.slu.selänk till annan webbplats), ger en grov bild av jordartsförhållandena i olika delar av Sverige. Här syns bl.a. de styvare jordarnas dominans i Mälardalen, östra Östergötland, Varaslätten i Västra Götaland, norra Halland och nordvästra Skåne. Grovmo/sandjordar finns i norra delen av västra Götaland, södra Halland och runt Kristianstad i Skåne. Baltisk morän dominerar i sydvästra Skåne och urbergsmoränen dominerar i övriga delar av södra Sverige. Det finns också jordartskartor i skala 1:50 000 för stora delar av de intensivare jordbruksbygderna. Dessa kan beställas från SGU (www.sgu.selänk till annan webbplats). För att bedöma ett enskilt fält är en jordartsanalys den bästa metoden.

Vinderosion

Vinderosionen har ökat sedan 40-talet, drygt 9 % av åkerarealen i de tre sydligaste länen klassades 1996 som sandflyktsbenägna. Vinderosionen varierar mycket i tid och rum och någon kvantifiering av problemets betydelse för vattendragen är omöjlig att göra. Lokalt kan den säkert betyda en del. Om 2-3 cm av den skånska jorden blåser bort, motsvarar det att ca 200-300 kg P/ha förflyttas (Naturvårdsverket, 1997b).

Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Relaterade länkar
EU Jordbruk- och Landsbygdsutveckling Länsstyrelsernas hemsida LRF:s hemsida Jordbruksverkets hemsida Samarbetspartners
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
Greppa Näringen
Telefon växel 0771-57 34 56
E-post info@greppa.nu
Kontakt