Förluster av fosfor via ytvatten

Med ytvatten transporteras löst och partikelbunden fosfor. Andelen löst fosfor kan vara hög. En hög andel löst fosfor i ytvattnet beror på att jämvikt ställer in sig med den fosforrika ytjorden. Då vatten kontinuerligt förs bort kan ny fosfor lösas ut efterhand (Tjell, 1994). Höga halter av löst fosfor kan bero på direkt avrinning efter gödsling eller högt fosforinnehåll i jorden. Löst fosfor kan också härstamma från växtlighet eller växtrester. Vatten som runnit av från områden med mycket djurproduktion innehåller större mängder löst fosfor än avrinnande vatten från områden med ren spannmålsproduktion (Naturvårdsverket, 1997b).

Mekanik

Vattenerosion sker i två delmoment:

1. Partikeln lossnar och faktorer som inverkar här är bl.a. frysning/tining, rinnande vatten och regndroppars slag.

2. Förutsättningar för transport av partiklarna måste finnas. Transporten kan ske med hjälp av rinnande vatten eller påverkan av regndroppar. På en ojämn markyta spelar rinnande vatten störst roll, medan regndroppar påverkar mest på en plan markyta (Brady, 1990). Regndroppar har också förmågan att slå sönder aggregat och därmed försämra jordens struktur.

Erosion på markytan kan delas in i tre grupper (Brady, 1990):

1. Yterosion som innebär att hela markytan eroderas likformigt och ett skikt av jorden transporteras bort.

2. Rännilserosion som medför att det bildas fåror i marken då vattnet koncentreras till kanaler vid avrinningen.

3. Groperosion som uppkommer då stora volymer vatten med hög hastighet bildar stora kanaler i marken.

Yterosion och rännilserosion svarar tillsammans för de största förlusterna (Brady, 1990).

Partiklarna kan också slammas upp i vattnet ovanför markytan. Uppslamning och frigörelse av löst fosfor sker antagligen ofta på den typ av leror som är vanliga i Sverige (B. Ulén, pers.medd., 2002).

Faktorer som påverkar vattenerosion

Betydelsefulla faktorer är:

• nederbörd och avrinning
• jordens benägenhet för erosion
• sluttningslängd
• hur brant lutningen är
• marktäckning och jordbearbetning
• vilka åtgärder som vidtas för att undvika erosion.

Tillsammans bildar dessa faktorer "soil-loss equation", A = RKLSCP.

Med hjälp av denna beräknas hur mycket jord som kan förloras från en given plats (A). Ekvationen bygger på amerikanska förhållanden.

" Nederbörd och avrinning (R.)

Nederbördens intensitet är ofta viktigare än den totala mängden. Fördelningen över säsongen har också betydelse. Stora nederbördsmängder under en tidsperiod då marken är obevuxen kan orsaka stor erosion. Samma nederbördsmängd då marken är frusen innebär inte lika stora förluster (Brady, 1990).

• Jordens känslighet för erosion (erodibilitet) (K)

Här är infiltrationskapaciteten och strukturstabiliteten viktiga. Dessa faktorer beror i sin tur av halten organiskt material och jordens textur (Brady, 1990). Den totala aggregatstabiliteten är avgörande för jordens förmåga att motstå erosion. Aggregatstorleken har betydelse, men även organiskt material är viktigt för aggregatens stabilitet (Tjell, 1994). Mikroorganismer i marken producerar slemämnen som binder ihop jordaggregaten. Ökad ler- och mullhalt främjar därför aggregatstabiliteten och aggregatbildningen. Jordarter som är känsliga för erosion är de med stort inslag av mjäla, mo och finsand p.g.a deras låga kohesion och friktion (Tjell, 1994).

Faktorerna LSCP i "soil loss equation" behandlas i kapitel 2.7.3.3.