P-index-metoden som hjälpmedel
P-index-metoden är ett hjälpmedel i detta arbete. Metoden har utvecklats i USA, men har även använts och testats i Sverige (Djodjic et al., 2002). Modellen väger in olika faktorer som påverkar jordens benägenhet att förlora fosfor och ger ett mått på hur utsatt jorden är för fosforförluster.
Faktorer som rör fältets läge och möjligheterna till transport av fosfor:
- avrinning
- erosionbenägenhet både på och i jorden
- fältets lutning
- avstånd från fältkant till vattendrag
kombineras med faktorer som rör jordens fosfortillstånd och brukandet av fältet:
- fosfortal
- nivån för tillförsel av fosfor med handels- och stallgödsel
- metoder för tillförsel av gödsel.
När dessa båda kategorier av faktorer visar på en stor risk för förluster blir också P-index högt. Höga fosfortal ger inte automatiskt stor förlust, förutsättningarna för transport ut till ett vattendrag måste också finnas.
Vid SLU har P-index-modellen testats på ett mindre avrinningsområde i södra Skåne (Vemmenhögsån) under två olika år (Djodjic et al., 2002). Områden med stor risk för fosforförluster identifierades med P-index. Med hjälp av ett diagnos- och rekommendationssystem identifierades sedan fyra troliga orsaker till höga P-index:
- högt fosforinnehåll i jorden
- överoptimal fosforgödsling
- fältets närhet till vattendrag
- vattentransport genom markprofilen och tre åtgärder:
- skyddszoner
- minskad fosforgödsling
- myllning av gödseln
Åtgärdernas effekter på miljön testades med hjälp av en datamodell. Beräkningarna utfördes över en tidsperiod på 24 år. Om alla åtgärder genomfördes så beräknades förlusterna av löst- resp. partikelbunden fosfor minska effektivt. Indexmodellen håller på att utvecklas för att spegla svenska förhållanden bättre.
