Mycket regn och lerjord

Nederbörd

De största fosformängderna förloras som regel vid den största avrinningen. Fosforförluster sker ofta episodartat med förhöjda halter i samband med flödestoppar. En stor del av hela årets förluster kan alltså ske under mycket kort tid, t.ex. vid snösmältning eller vid andra tidpunkter då vattenflödet är kraftigt. I Sverige är den viktigaste orsaken till fosforförluster från åkermark olika typer av erosion i samband med vattentransport på eller i marken, och den frigörelse av löst fosfor som sker från markpartiklarna. Pga. fosforns starka bindning till partiklar är det främst i samband med erosion av fosforrika partiklar som fosforläckaget sker, men även förluster av löst fosfor kan vara betydande (Tjell, 1994).

Jordart

Lerjord kan binda mera fosfor än sandjord varför det är allvarligast att ha erosionsförluster på en lerjord. Lätt jord har en enkelkornstruktur som lätt genomsköljs av vatten och tar med sig

Temperatur och vind

Temperaturen påverkar förlusterna. Vid t.ex. tjäle kan inte vattnet infiltrera marken och risken för förluster av fosfor med ytvatten ökar. Tjälen ger också lerjordar en luckrare struktur, vilket kan vara positivt ur många aspekter, men som också kan öka den inre erosionen.

Kraftig vind kan ge vinderosion som för med sig partiklar till områden som är utsatta för vattenerosion. Det vinderoderade materialet kan också hamna direkt i vattendragen.