Låglänta områden nära vattendrag har ofta en hög grundvattennivå. Under nederbördsrikare perioder förflyttar sig detta område snabbt uppåt för att sedan snabbt krypa nedåt igen. Vid hög grundvattennivå blir fosforn kemiskt labilare och mera utlakningsbenägen. Låglänta områdena har ofta hög lerhalt och kan därmed svara för en stor del av fosfortransporten. I något fall har så lite som 10 % av avrininngsområdets yta visat sig svara för hela 90 % av fosforexporten (Naturvårdsverket, 1997b).
Även plana fält kan vara utsatta för yterosion. Som exempel är en höstsådd gröda med utjämnad yta mer utsatt än ett plöjt fält där vattnet kan samlas i gropar och infiltrera. Sammantaget tycks en
Erosionen av fosfor längs hjulspår kan ha stor betydelse. Strukturen på markytan bryts ner av traktorhjulen och det bildas banor i marken som ytvattnet kan följa (Naturvårdsverket, 1997b).
