Jordbearbetning

Erosion i samband med jordbearbetning innebär att jord förflyttas från höglänta till låglänta områden. Detta i sin tur innebär att jordkvaliteten i de höglänta områdena försämras, bl.a för att näringsämnena flyttas med jorden ner i sänkor. Marken inom fältet blir ojämn med hänsyn till skördenivå, torkkänslighet etc. (Heckrath et al., 2002). En kritisk gräns för erosion anges normalt till 5 ton per hektar och år. I Danmark är det inte ovanligt med upp till 30 ton, och det innebär att ca 10 cm jord har försvunnit från vissa höglänta områden sedan 1950-talet. Jorden hamnar sedan i områden där den istället utsätts för vattenerosion. Modellberäkningar i Danmark har visat att det är bäst att bearbeta jorden vinkelrätt mot lutningen, eller åtminstone lite på tvären, och att vända jorden uppåt. En lägre körhastighet och ett mindre bearbetningsdjup ger också mindre erosion (Heckrath et al., 2002).

Plöjning
Plöjning kan vara både till nackdel och fördel för fosforförlusterna. Genom jordbearbetning förändras markens fysikaliska egenskaper och ytmaterial förflyttas nedåt. Kontakten mellan jord och vatten blir större, aggregaten bryts ner och förlusten av partikulärt material kan öka.

Genom att avstå från plöjning kan anrikning av fosfor ske i den allra ytligaste jorden, vilket också är till nackdel om det sker ytavrinning från marken (Naturvårdsverket, 1997b).

Plöjning kan dock även innebära att makroporsystemet i marken bryts och att makroporflödet inte blir så utpräglat (Naturvårdsverket, 1997b). Resultatet av detta skulle kunna bli mindre förluster via inre erosion. Försök har visat att plöjningen förstörde makroporsystemet, men detta hade ingen betydelse för utlakningens storlek. Tjälen är en trolig förklaring till detta, eftersom sönderfrysningen under vintern bidrar till att bygga upp makroporerna igen (Djodjic, 2001).

Det är, till skillnad mot kväveförluster, liten skillnad i fosforförluster mellan en tidig och en sen höstplöjning. Den kraftigaste erosionen kommer ofta sent på hösten, efter det att den sena bearbetningen utförts. Sena plöjningar kan dock medföra strukturskador på jorden. Vårplöjning har i flera undersökningar minskat erosionen betydligt (Naturvårdsverket, 1997b).

Konturplöjning, dvs. att plöja i riktning med höjdkurvorna, kan ge minskad erosion. Åtgärden är effektiv när fallet längs plogfåran är litet och vattnet infiltrerar på stället. Konturplöjning minskar dock inte erosionen i alla lägen såsom i kuperad terräng när fallet längs plogfåran blir stort. År med intensiva regn har konturplöjning haft begränsad verkan. Konturplöjning är en välkänd åtgärd i USA (Naturvårdsverket, 1997b).

Övrig bearbetning
Stubbearbetning måste göras mycket lätt om inte lika mycket erosion ska ske som vid plöjning. En lätt höstharvning, då halmrester varit kvar på markytan, kan reducera yterosionen. Kraftig höstharvning kan öka erosionen till samma nivåer som höstplöjd mark om jorden varit fuktig (Naturvårdsverket, 1997b).

Reducerad jordbearbetning
Reducerad jordbearbetning ger oftast ett ökat innehåll av organiskt material i markytan. Samtidigt kan aggregatstrukturen bli bättre, packningsskadorna i alven minska och plogsulan bli porösare, vilket kan leda till en minskning av yterosionen. Reducerad jordbearbetning rekommenderas därför på sluttande mark med erosionsproblem i vissa områden i USA och Kanada (Naturvårdsverket, 1997b).

Det är också tänkbart att makroporflödet i marken blir mer uttalat om marken inte plöjs. Därför passar åtgärden inte lika bra på en jord som är utsatt för dräneringsförluster. Att man inte plöjer kan medföra att matjorden blir packad på sikt, vilket kan leda till dålig infiltration av vatten. Reducerad jordbearbetning innebär ofta mer ogräs, som man behöver avdöda med kemiska bekämpningsmedel. Döda växtdelar kan avge löst fosfat som i sin tur kan förloras (Naturvårdsverket, 1997b).

Hundratals fältförsök i USA har visat att reducerad jordbearbetning ger mindre yterosion och ytvattenavrinning (Brady, 1990).

Plöjningsfri odling torde gynna förekomsten av ett ostört mykorrhizamycel (Kling, 1998).

Skapa pdf för utskrift

Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson

Relaterade länkar

Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.

Greppa Näringen
Telefon växel 0771-57 34 56
E-post info@greppa.nu
Kontakt