Åtgärder vid höga P-AL-tal
En förutsättning för rätt gödsling och kalkning är en aktuell markkartering. Företag och organisationer i svenskt lantbruk har gemensamt utarbetat riktlinjer för hur kartering av marken bör gå till. Dessa riktlinjer kallas "God markkarteringssed" (GMS). I korta drag innebär detta att en ny markkartering bör göras ungefär vart tionde år. Mellan dessa karteringar bör uppföljning ske med t.ex. linjekartering minst vart tredje år (Jordbruksverket, 2002).
*
Gödslingsstrategi
- Följ gödslingsrekommendationer
För en väl avpassad gödsling är det en rekommendation att följa råden i tabellen nedan. Ligger markvärdet i klass IV eller V för fosfor är det rätt att tära på förrådet och gödsla mindre än bortförseln. En passande strategi, vid inte alltför låga P-AL och K-AL värden, kan vara att endast gödsla till mera krävande grödor, t.ex. potatis eller sockerbetor. Vårsäd svarar bättre än höstsäd på fosforgödsling.
P-AL kan variera mycket inom fältet, vilket kan utjämnas med precisionsgödsling. Fosfor tillförs då bara där det verkligen behövs, vilket borde minska riskerna för läckage.
- Bruka ner gödseln och optimera spridning
Bruka ner gödseln, t.ex. genom radmyllning, det minskar förlustrisken. Radmyllning vid sådd minskar dessutom gödselåtgången. Förrådsgödsling bör undvikas, speciellt om gödseln inte brukas ner i jorden (Ulén, 2002a). Om förrådsgödsling ändå utförs krävs bra pH-värden och torra förhållanden.
Tillför måttliga stallgödselgivor. Undvik att sprida stallgödsel under blöta förhållanden på hösten. Fördela stallgödseln väl över fälten, så att inte några fält gödslas upp på bekostnad av andra. Tekniken med slangspridning borde ha positiv effekt på fosforläckaget på samma sätt som kombisådd eftersom fosforn hamnar närmare kärnan (Naturvårdsverket, 1997b).
- Kalka lagom
Det är viktigt att kalka vid behov. Om du har pH-värden under 6,0 på en lite lättare jord eller under 6,5 på en lerjord så bör du fundera över att kalka. Detta är det bästa sättet att försäkra sig om att fosforn är tillgänglig för växterna. Kalkningen kan också förbättra aggregatstrukturen i marken. Tillförsel av stallgödsel, eller annat organiskt material kan vara en metod att förbättra fosfortillgängligheten på jordar med högt pH där det ju inte fungerar att kalka (Jordbruksverket, 2001a).
*
Växtnäringsbalans
Riktlinjerna för fosfor- och kaliumgödsling strävar efter att tillförseln ska vara lika stor som bortförseln vid markvärden i klass III. Detta kan kontrolleras genom en växtnäringsbalans som ger svar på om din gård har underskott, överskott eller balans i växtnäringshushållningen. Utifrån detta kan du sedan justera gödslingen. Stora överskott i balansen betyder ökad läckagerisk i det långa loppet.
Tabellen nedan visar lämplig fosforbalans vid olika P-AL-tal.
| Klass | Över/underskott |
| I | 15-20 |
| II | 5-10 |
| III | +/- 0 |
| IV | -5-10 |
| V | -20-25 |
*
Planera växtföljden efter mykorrhizan
Odling av oljeväxter, sockerbetor och svart träda innebär att mykorrhizasvampen inte har någon "mat" den säsongen. Förrådet av svampsporer återhämtar sig dock efter någon säsong med mykorrhizabildande grödor. En praktisk slutsats av detta är att de mest mykorrhizaberoende grödorna inte bör planeras in direkt efter oljeväxter eller sockerbetor i växtföljden (Kling, 1998).
