Fosforförluster
Fosfor spelar en nyckelroll när det gäller övergödning av vatten. Fosfortransport från åkermark är ett stort problem som bidrar till övergödning och algblomning i sjöar och kustområden. Under senare år har fokus varit på kväve och dess betydelse för påverkan på haven. Kväve är begränsande i haven, medan fosfor är begränsande i sötvatten och bräckt vatten med låg omsättning.
Att reducera fosforförlusterna ingår som delmål inom de nationella miljökvalitetsmålen. Ett av miljökvalitetsmålen är "Ingen övergödning" och ett delmål säger att: "Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå".
Förlusterna från åkermarken i Sverige uppgår till omkring 0,4 kg/ha och år. Den totala mängden fosfor från olika källor som når haven är ca 4000 ton per år. Av detta kommer 16 % från jordbruket. En avsevärd minskning av fosforförlusterna kräver radikala åtgärder, förlusterna kan förmodligen inte minskas med mer än 25 % utan omfattande strukturförändringar i jordbruksproduktionen.
Faktorerna som påverkar fosforförluster delas in och beskrivs i tre olika kapitel. Dessa kapitel berör problematiken kring: 1) Klimat och jordart, 2) Fosforstatusen i jorden, 3) Markens lutning och beskaffenhet.
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
