Säkrare kunskap faktiska behov
Varje land har sina värden för hur mycket näring djuren behöver i vissa produktionsfaser. Dessa normer varierar ganska mycket mellan olika länder trots att djuren är väldigt lika. Normerna fastställs för normaldjuret under normala betingelser. Ett sådant djur finns inte att hitta i något land. Det finns alltid skillnad mellan olika individer. Inblandningen av näringsämnen i foder är ibland lite i överkant, dels för att säkra att alla djur (även de som till exempel växer fortare än medelgrisen) får sitt behov tillgodosett, dels för att ha viss marginal i det fall inblandningen inte skulle bli helt korrekt i foderfabriken. Normer kan i många fall baseras på gammal kunskap och inte vara uppdaterade på det djurmaterial vi har idag. Om vi får mer preciserade normer för olika djurkategorier, medför det att vi även behöver mer precisa innehållsförteckningar på foder, där det i stället för totalinnehåll anges smältbart innehåll av ett visst näringsämne. Som exempel visar en undersökning att när innehållet av fosfor i svinfoder minskades från 0,6 till 0,5% sågs ingen skillnad i tillväxt men utsöndringen i gödsel var 33% mindre för grisarna som fick den lägre inblandningen (Kornegay, 1998). Att bedöma detta sorts försök av detta slag är alltid svårt. Mycket beror på vilken sorts djurmaterial som använts i försöket och på hur fodret i övrigt varit sammansatt. Se exempel med olika foderomvandlingsförmåga ovan.
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
