Problem: Det sker en överutfodring av näringsämnen till grisar
Den generella vattenkvalitén på både grundvatten och ytvatten kan påverkas negativt genom att för mycket kväve, fosfor och eventuellt andra näringsämnen läcker ut från lantbruket. Överskott på kväve kan leda till att nitrathalten ökar i grundvatten, sjöar och hav. En förhöjd nitrathalt leder till övergödning som i sin tur leder till syrebrist. Höga nitrathalter i vattentäkter kan medföra att vattnet ej är tjänligt som dricksvatten. För mycket fosfor leder till att den totala fosformängden i marken anrikas. Fosfor binds till markpartiklar och kan inte urlakas på samma sätt som kväve men vid erosion av jord ner i vattendrag, sjöar och hav sprids det och leder till kraftig tillväxt av alger och vattenvegetation som leder till så kallad entrofiering i vattnet.De tre dyraste komponenterna i svinfoder är kväve, fosfor och energi. Kväve och fosfor är också de två komponenter i svingödsel som bidrar mest till miljöproblem. Svingödsel innehåller höga halter av kväve, fosfor, kalium och andra näringsämnen och den utgör normalt en utmärkt näringskälla för växter. Dagens lantbruk med allt mer segregerad produktion medför att gårdar med intensiv svinproduktion ibland sprider för mycket näringsrik gödsel på sina marker (LRF och SCB, 1998). Högt kväveinnehåll i gödsel
leder också till avgång av ammoniakgas. För att komma till rätta med problemet måste den totala mängden näringsämnen i svingödsel minskas. Noteras bör dock att den konventionella svinproduktionen ger ett förhållandevis billigt kött, gott foderutnyttjande och små växtnäringsförluster per kg kött i jämförelse med konventionell nöt-, ekologisk nöt- och får- och ekologisk svinproduktion (Kumm, 1999). Konventionell svinproduktion är också den produktionsform, i ovanstående jämförelse, där foderkvävet i större utsträckning hamnar i köttet och i gödslade grödor.Traditionellt sett har djuren utfodrats för maximal tillväxt och hälsa och väldigt lite hänsyn har tagits till överskott av näringsämnen i gödsel. På senare tid har man börjat intressera sig för hur mycket av näringsämnena som återfinnes i gödseln. Vi närmar oss mer och mer ett precisionsjordbruk där man försöker kontrollera alla flöden till och från samt inom gården. Inom foderindustrin förekommer ibland inblandningar med lite högre mängder, än vad normen anger, dels för att vara säker på att det deklarerade innehållet faktiskt återfinnes i fodret, dels för att grisar med en viss avvikelsefrån "normalgrisen" i t.ex. tillväxt, också skall få sitt näringsbehov säkrat. Man kan dock misstänka att säkerhetsmarginalerna är för stora.
