Högt innehåll av fosfor i svingödsel

Orsak till fosforöverskott i svingödsel

Fosfor är ett näringsämne som både djur och växter behöver för att kunna växa och producera. Råfosfor är ett mineral och en så kallad ändlig resurs, vilket innebär att man befarar att de källor, som vi hämtar fosfor ifrån idag, kommer att ta slut om något hundratal år (SCB, 1998). Fosfor recirkuleras inte på samma sätt som många andra näringsämnen eftersom mycket bryts som mineral. Vid för stor tillförsel tar inte växterna upp all fosfor utan mycket binds till mindre jordpartiklar i marken och lagras upp. När marken eroderar vid regn, följer fosfor med de små jordpartiklarna ut i hav, sjöar och grundvatten. I sjöarna orsakar fosfor övergödning vilket ger kraftig tillväxt av växter och alger i vattendragen. Vattnet blir grumligt och när stora mängde, växtmaterial som dött skall brytas ner, uppstår syrebrist vilket kan leda till fiskdöd.

*

Omfattning på fosforöverskott i svingödsel

Grisar behöver fosfor för uppbyggnad av sitt skelett och en rad andra livsviktiga funktioner i kroppen. Grisens verkliga behov av fosfor vid olika åldrar är relativt outforskat. På samma sätt som för andra näringsämnen sker en viss överutfodring av fosfor för att säkerställa inblandningsprocessen och för att alla grisar får sitt behov tillgodosett. I foder finns såväl organiskt (bundet i växtmaterial) och oorganiskt bunden fosfor (i mineralform). Fosfor i spannmål är organiskt bunden och har så dålig tillgänglighet att bara 30-40% tas upp av grisen. Resterande mängder följer med gödseln ut. För att förhindra brist på fosfor ges grisar tillskott av oorganisk fosfor. Oorganisk fosfor har en hög tillgänglighet för djuret och nästan allt tas upp. Fosfor är det näst dyraste näringsämnet och det dyraste mineralet som används i svinfoder. En minskning av fodrets fosforinnehåll är därför positiv både för miljön och ekonomin.

När de nu gällande föreskrift om djurtäthet fastställdes (1988), var riktlinjen för djurantalet att max 22 kg fosfor fick spridas per ha och år. Vid den tidpunkten stämde detta väl överens med 2,2 årssuggor (inklusive smågrisar) eller 10,5 djurplatser för slaktsvin per ha. Man räknade med 2 omgångar slaktsvin per år. Numera är många producenter uppe i 2,5 (vissa till och med 3) omgångar slaktsvin per år. Detta beror på att utvecklingen går snabbt framåt inom slaktsvinsuppfödningen och dagens grisar växer betydligt snabbare. Tyvärr har detta lett till att gödselmängden per ha i vissa fall överstiger den satta gränsen med 30%. Denna obalans måste åtgärdas, antingen genom strängare djurtäthetsbestämmelser (minska 30% av antalet grisar per ha) eller genom att grisarnas upptag av fosfor blir effektivare (Simonsson, 2000). Det senare kan dock leda till för höga kvävegivor. Här kommer att fokuseras på höga halter av fosfor i svingödsel och möjliga åtgärder för att minska dessa.

Ram
Faktaruta
Djurtäthetsregler i andra länder

I Holland får man straffavgifter om man producerar mer än 55 kg fosfor per hektar. Detta har lett till en handel med fosforkvoter. Bestämmelsen har kostat mycket för holländska lantbrukare och man arbetar för att få fram en bättre lösning. I Danmark är den maximala djurtätheten 51 producerade årssvin per hektar (motsvarar ca 17 slaktsvinsplatser per hektar) (Secher, 2000).

Ram
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Relaterade länkar
EU Jordbruk- och Landsbygdsutveckling Länsstyrelsernas hemsida LRF:s hemsida Jordbruksverkets hemsida Samarbetspartners
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
Greppa Näringen
Telefon växel 0771-57 34 56
E-post info@greppa.nu
Kontakt