Kväveeffektivetet
Hur effektiva djuren är på att ta upp näringsämnen från fodret påverkar hur bra de är rent produktionsekonomiskt, men även hur de påverkar miljön. Under de senaste åren har djurens förmåga att utnyttja protein i fodret starkt förbättrats. 1975 var proteinutbytet 18% och 1990 23%. Utbyte avser i detta fall protein i foder i förhållande till protein i ätbara produkter. Denna förbättring ledde till att svinproduktionens bidrag till utsläpp av kväve minskade under samma tid med 1300 ton eller 6% vid samma produktionsvolym (Simonsson, 1990b). Förbättringen har till stor del sin grund i ett effektivt avelsarbete, men också i förbättrad stallmiljö och utfodringspraxis. På suggsidan har avelsframsteg lett till större kullar och fler producerade grisar per sugga och år. I tabellen nedan visas hur antalet producerade grisar per årssugga och foderomvandlingsförmåga kan påverka hur effektivt kvävet utnyttjas. I begreppet årssugga ingår i detta fall produktion och konsumtion kopplad till en sugga under ett år dvs vid rekrytering av suggan själv och galten, suggan själv i olika produktionsfaser under året och avkommans konsumtion och produktion under året. Avkastningen i tabellen är summan av ätbara produkter från slaktsvin och utslagssuggor. Undersökningen visar att foderomvandlingsförmågan har relativt stor inverkan på
utbytet medan antalet grisar per årssugga har effekt, men inte med lika stor betydelse. Detta beror på att suggans foder, som redan slås ut på ett stort antal smågrisar, står för 15% av den totala foderåtgången per årssugga medan slaktsvinens foder står för 70%.
Smältbart protein (kg) i foder respektive ätbara produkter per årssugga i svinproduktionen med olika teknisk effektivitet (Simonsson, 1990b).
Om proteinet räknas om till rent kväve beräknas att ca 40% av totalt tillfört kväve utnyttjas av grisar för uppbyggnad av protein (Simonsson, 2000). Under danska förhållanden är det bara 30 % av utfodrad mängd kväve som "återfinns" i ett 100 kg slaktsvin (Fernàndez et al, 1995). Att siffran är högre för svenska förhållanden beror på att man av tradition tillämpar lägre proteinhalter i fodret (Simonsson, pers. med., 1996).
Överskottskväve utsöndras genom urin och träck. Träckens kväveinnehåll förblir tämligen oförändrat oavsett foderstat. Vissa fodermedel påverkar dock innehållet, tex betfiber har en förmåga att kapsla in protein innanför cellväggarna så att grisen inte kommer åt det. Ökar fodrets proteininnehåll utan att proteinuppbyggnaden ökar, avges överskottet i urinen. Hur mycket kväve som utsöndras i träck och urin bestämmer till stor del hur stor ammoniakavgången blir i olika djurhållningsformer. Hur mycket kväve som återfinnes i gödsel beror dels på hur mycket grisen fått i sig via foder, dels på hur effektiv grisen är att på att upp kvävet från födan i magtarmkanalen. Hur mycket kväve som tas upp kan mätas och benämns grisens kväveeffektivitet:
| Kväve i intaget foder - Kväve i träck och urin = Kväveutnyttjande |
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
