Effekter av överskott eller brist på fosfor
Mineraler som koppar, molybden och selen lagras in i kroppen vid utfodring i överskott medan ett överskott av kalcium, fosfor och magnesium passerar ut med träck och urin. Vissa mineraler kan i överskott vara direkt skadligt för djuret.En viss mängd fosfor recirkuleras i kon. Recirkulationen påverkas bl.a. av laktationsstadium, dräktighet och grovfoderandel. Utsöndringen av fosfor i mjölk är närmast konstant, 0,9 g / kg mjölk medan utsöndringen av fosfor i urin är nära 0.
Brist på fosfor är inte lätt att upptäcka. Mycket allvarlig fosforbrist visar sig i form av benskörhet, viktnedgång, allmän svaghet och sänkt mjölkavkastning. Den vanligaste konsekvensen är minskat ts-intag, vilket beror på minskad fibernedbrytning p.g.a. begränsad mikrobaktivitet, försämrad aminosyraförsörjning p.g.a. reducerad mikrobproteinsyntes och begränsad tillgång på fosfor för intermediär metabolism. Enstaka höga doser av fosfor är inte farligt - överskottet utsöndras med urinen, men vid bestående hög konsumtion av fosfor kan djuret få allvarliga metaboliska störningar (Wu & Ishler, 2000)
I USA är överutfodring av fosfor vanligt förekommande och motiveras ofta av att man tror att kornas fruktsamhet förbättras av mycket fosfor. Detta grundar sig förmodligen på att man för många år sedan visade att kraftig brist på fosfor försämrade fruktsamheten hos mjölkkor. Det rörde sig då om nivåer under 0,25 % av totala foderstatens torrsubstans. Så låga nivåer är svårt att komma ned i och med fosfornivåer kring 0,35 % (NRC rekommendationen är ca 0,41 % av ts) har man inte sett några negativa effekter på fruktsamheten. Man har inte heller fått några positiva effekter av att utfodra fosfor över norm. (Knowlton & Kohn, 1999)