Omfattning av betesförluster
Enligt SCB:s beräkningar står betesdrift för ca 9 % av den totala ammoniakavgången i Sverige. Det innebär att ca 5 300 ton ammoniak avgick till luften från betesdrift 1997. Stallgödseln beräknas stå för 77 % av det totala ammoniakutsläppet. Övriga källor ses i figuren nedan.
Eftersom urin innehåller 70 - 100 % ammoniumkväve, är det urin snarare än gödselhögarna, som är den största källan till ammoniakavgång vid betesdrift. Denna kväveform är lättillgänglig för växter men kan också förloras till luften i form av ammoniak. När korna urinerar på bete, hamnar urinen på små ytor och ofta ojämnt fördelat. Det innebär att på vissa ställen överskrids växternas behov av kväve kraftigt medan andra delar av betet får mycket små mängder kväve. (Sommer & Hutchings, 1997)
Källor till ammoniakutsläpp i Sverige beräknat för 1997
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
