Tillskottsutfodring på bete

Eftersom bete ofta är det billigaste fodermedlet vill man att korna ska äta tillskottsfodret utöver betet och inte ersätta en del av betet. Tillskottsutfodring är ekonomiskt lönsamt då värdet av den extra mjölk man får överskrider kostnaden för tillskottsfodret. Tillskottsutfodringens effekt på produktionen beror bl.a. på djurets produktionspotential, fysiologi, betets kvalitet och tillskottsfodrets sammansättning. (Cherney & Cherney, 1998)

I Danmark har man visat att AAT-värdet i tillskottsfoder inte har så stor betydelse så länge man inte underskrider AAT-normen på 90 g per FE. Därmed skulle man kunna öka proteineffektiviteten genom att tillskottsutfodra med proteinfattiga fodermedel, utan att försämra mjölkavkastningen. Majsensilage är ett bra exempel på sådant fodermedel, då det har ett lågt proteininnehåll och en låg substitutionseffekt, d v s inte sänker det totala foderintaget. Korn- och vetehelsäd ger också bra kväveeffektivitet men sänker det totala foderintaget och därmed mjölkproduktionen om man inte tar hänsyn till detta vid kraftfodertilldelningen. (Ref. Sätt näring efter täring, häfte)

Enbart bete räcker inte till för att täcka näringsbehovet hos högproducerande mjölkkor. Vid tillskottsutfodring med spannmål

uppstår s.k. substitutionseffekt då ts-intaget sjunker när andelen spannmål ökas. Kor på bete har oftast lägre mjölkproduktion än kor på stall, vilket delvis kan förklaras av begränsad spannmålsgiva, obalans mellan protein och kolhydrater i betet, ökat energibehov hos korna och oförmåga att konsumera tillräcklig mängd torrsubstans. För att få bästa effekt av tillskottsfodret och maximera intaget bör man ha en uppfattning om ungefärligt betesintag. Betesintaget påverkas av betets tillgänglighet, kvalitet och strukturella egenskaper. (Cherney & Cherney, 1999)

Søegaard & Aaes gjorde 1994 - 1995 betesförsök där man undersökte effekten av olika proteinnivåer i tillskottsfodret till mjölkkor på bete. Fyra grupper med 16 kor i varje grupp betade kontinuerligt två olika betestyper kombinerat med två olika proteinnivåer i tillskottsfodret under maj till oktober. Den ena betestypen var ogödslad vitklöver/rajgräsvall och den andra gödslad rajgräsvall (300 kg N / ha och år). Tillskottsfoder Låg bestod av betmassa och korn med 143 g råprotein per kg ts, medan foder Hög bestod av en oljekakmix med 315 g råprotein / kg ts. Givan av tillskottsfoder var konstant 6,1 kg ts oavsett mjölkavkastning.

Trots att tillskottsfodret var anpassat för att ha samma AAT-nivå gav tillskottsfoder Hög en högre mjölkproduktion än tillskottsfoder Låg. Skillnaden var endast signifikant under år 1995. Detta förklarades delvis av att foderstaternas innehåll av jäsbara kolhydrater var olika och dels med att korna med tillskottsfoder Hög oftare betade nära gödselhögarna där gräset anses växa bättre. Den beräknade kväveutsöndringen i träck och urin var betydligt högre med den höga proteinnivån i tillskottsfodret än med den låga proteinnivån under båda åren, oavsett valltyp. Försöket visade alltså att man genom att tillskottsutfodra med låg proteinhalt kan sänka utsöndringen av kväve i träck och urin markant med ingen eller liten sänkning av mjölkproduktionen. Betmassa kan vara ett bra alternativ vid val av kolhydratkälla.(Søegaard & Aaes, 1996)

Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
EU Jordbruk- och Landsbygdsutveckling Länsstyrelsernas hemsida LRF:s hemsida Jordbruksverkets hemsida Samarbetspartners
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
Greppa Näringen
Telefon växel 0771-57 34 56
E-post info@greppa.nu
Kontakt