Utfodringsåtgärder
Utfodringen har stor betydelse för kväveinnehållet i djurens träck och urin och därmed påverkas ammoniakavgången även av utfodringen. Samma åtgärder som angavs i avsnittet "Överutfodring av protein" gäller även här, d.v.s. sänka råproteinhalten, balansera kolhydrater och protein i vommen m.m. Genom att sänka OEB (den holländska motsvarigheten till vårt PBV) i foderstaten, har man kunnat reducera ammoniakavgången från stallet med ca 40 %. Ett OEB över noll betyder att det är överskott på vomnedbrytbart protein i förhållande till kolhydrater, vilket ger risk för kväveförluster.
I ett försök innehöll en foderstat med lågt kväveinnehåll 40 g OEB medan en foderstat med högt kväveinnehåll innehöll 1060 g OEB. Foderstaten med lågt kväveinnehåll kompletterades med salt för att båda foderstaterna skulle ge samma mängd urin. Ureakvävekoncentrationen i urinen blev då 42 % lägre än i urinen från foderstaten med högt kväveinnehåll. Kväveeffektiviteten, uttryckt som andel mjölkkväve i % av intaget kväve, var 23 % för foderstaten med högt kväveinnehåll och 30 % med lågt kväveinnehåll. (Smits m.fl., 1995).
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
