Lagringsförluster
Riskerna för ammoniakavgång under lagringen varierar mycket för olika gödselslag. Den är störst för urinbehållare utan täckning. Förlusterna avtar sedan i ordningen urin, djupströ-, fast-, klet- och flytgödsel.
Viktiga fysikaliska skillnader mellan gödselslagen
- Djupströgödsel kan staplas 1,5 m eller mer, torrsubstanshalten är högre än 25 %
- Fastgödsel kan staplas, torrsubstanshalten är högre än 20 %
- Kletgödsel kan varken staplas eller pumpas, torrsubstanshalten är mellan 12 och 20 %
- Flytgödsel kan pumpas, torrsubstanshalten är lägre än 12 %
- Urin kan pumpas, torrsubstanshalten är mellan 1 - 5 %
En övergång från fast- till flytgödsel kan alltså minska förlusterna under lagringen. Enligt schabloner skattas lagringsförlusterna för flyt-, fastgödsel och urin till 10, 20 respektive 40 % av totala mängden kväve som tillförts lagret. Från flytgödsel och urin blir förlusterna betydligt mindre om behållarna täcks. Eftersom förlusterna av ammoniak är betydligt större från en urinbehållare
än från en flytgödselbehållare finns det särskilt goda skäl att förse urinbehållare med tak. Ett tak minskar också lagringsbehovet eftersom man slipper att samla upp den nederbörd som faller över behållaren. Nötflytgödsel bildar normalt ett tillräckligt stabilt svämtäcke, vilket bör vara minst 20 cm tjockt. Att fylla på behållaren under täckning har också visat sig vara effektivt. Det är viktigt att fyllningen görs så att en så stor del som möjligt av svämtäcket förblir stabilt. Omrörning inför spridningen anses ha liten betydelse för de totala förlusterna.
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
