Mjölkkornas kväveeffekter
Mjölkkor har ett relativt lågt kväveutnyttjande, ca 20 - 35 % av intaget foderkväve återfinns i mjölk, foster och tillväxt medan 65 - 80 % försvinner ut med träck och urin. Denna siffra kan jämföras med motsvarande för svin som utnyttjar ca 40 % av tillfört kväve (Simonsson, 2000). En orsak till lågt kväveutnyttjandet hos mjölkkor är överskott av protein i foderstaten och att proteinet är lättnedbrytbart i vommen. (Kristensen & Ohlsson, 1996) Kväveeffektiviteten kan variera mellan 15 % (råproteinhalt i grovfodret på 25 %) till 35 % (12 % råproteinhalt). Vid så låg råproteinhalt som 12 % blir foderintaget så lågt att mjölkavkastningen sänks (van Keulen m.fl., 1996).Kväveeffektiviteten påverkas av balansen mellan nedbrytningen av kolhydrater och protein i vommen. En obalans leder till förluster i form av ammoniak som sedan utsöndras med urinen i form av urea. Flera försök har gjorts med att synkronisera energi och protein i vommen för att öka mikrobproteinsyntesen och därmed mjölkproduktionen, med varierande resultat.
Om foderstaten innehåller mer än 15 % råprotein per kg ts är risken för kväveförluster i vommen stor. Råproteinhalten i gräs och annat vallfoder kan variera från allt mellan 10 % till över 20 %.
Det är inte lätt att sänka kväveinnehållet i vallfoder och samtidigt uppnå en hög smältbarhet. För att få hög smältbarhet måste vallfoder skördas tidigt och då är kvävehalten hög och andelen cellväggar är låg. Att skörda grödan i ett senare stadium är ändå ingen bra lösning. Då sjunker visserligen smältbarheten och fiberhalten ökar, men samtidigt finns risk att sänka foderintaget. Blanda istället högkvalitativt vallfoder med kraftfoder eller grovfoder som har lågt kväveinnehåll, t.ex. betbiprodukter, helsäd, majs, spannmål eller foderbetor. Tyvärr har majsensilage låg odlingssäkerhet i stora delar av Sverige och är mest aktuellt i de södra delarna av landet. Foderbetor är ett bra alternativ, men kan vara svårt att odla och har en rad andra hanteringsmässiga nackdelar (Tamminga, 1992).Man kan reducera kväveförlusterna i vommen genom att:
- sänka intaget av kväve
- minska proteinets nedbrytbarhet
- optimera vommikrobernas proteinsyntes
Den traditionella metoden att öka råproteinhalten i foderstaten för att maximera mjölkproduktionen måste ifrågasättas med hänsyn till miljön. Den stora utmaningen är nu att minska råproteinhalten i fodret för att minska kväveutsöndringen utan att mjölkproduktionen sänks. Under avsnittet "Sänkt råproteinhalt
" längre fram kan du läsa mer om resultat från olika utfodringsförsök. I avsnittet "Miljönyckeltal - gårdsexempel" under kapitel 5: Miljötillståndet på gården visas flera olika beräkningsexempel på kväveeffektivitet.
