Konserveringsförluster

Proteinnedbrytning under konservering

Det är viktigt att försöka begränsa nedbrytningen av protein i ensileringskedjan. När vallgrödan slås av börjar enzymer bryta ned protein till icke proteinkväve (NPN), d.v.s. peptider, aminosyror och ammoniak. Proteinnedbrytningen sker under ensileringens första dagar. Proteinnedbrytning innebär en förlust som kan medföra ett lägre kväveutnyttjande vid utfodring till mjölkkor. Proteinnedbrytningens storlek påverkas bl.a. av väderlek och grödans ts-halt. Genom att förtorka grönmassan kan alltså proteinnedbrytningen minska. Syratillsats vid ensilering har visat sig reducera bildandet av ickeproteinkväve (Broderick, 1996)

I en amerikansk studie undersöktes hur tillsats av myrsyra respektive formaldehyd vid ensileringen påverkade kornas näringsutnyttjande och mjölkproduktion. Grödan som ensilerades var förtorkad lusern.

Mindre andel NPN i hö jämfört med ensilage

Vid försök med lusern har konstaterats att den genomsnittliga halten NPN uppgick till 52 % i lusernensilage och bara 8 % i lusernhö. Vid utfodringsförsök gav foderstaten med lusernhö 29 % mer mikrobprotein än foderstaten med ensilage. Anledningen tros vara att höets protein bröts ned långsammare i vommen och mer synkroniserat med energinedbrytningen (Broderick, 1996).

Varmgång

Varmgång under konserveringen minskar innehållet av ickestrukturella kolhydrater som används som energikälla för respirationen. Varmgång kan orsaka denaturering av proteiner och minska proteinets nedbrytbarhet. Varmgång kan även leda till att s.k. Maillard-reaktioner uppstår i ensilaget dvs. det bildas bindningar mellan proteiner och kolhydrater och ensilaget får mörkbrun färg och luktar sött. Maillard-reaktioner försämrar proteinets smältbarhet kraftigt.