Förbättrad grovfoderkvalitet

• torrsubstans
• omsättbar energi
• råprotein
• AAT
• PBV
• NDF
• Mineraler
• pH
• ammoniumkväve (NH4-N)
• smörsyra

Per kg ts

Energi: 10,8 - 11,7 MJ
Råprotein: 130 - 160 g
AAT: > 70 g
PBV: 10 - 45
NDF: 450 - 550 g
Kalcium: 3 - 6 g
Fosfor: 2 - 3,5 g
Magnesium: 2 - 2,5 g
Kalium: < 27 g

Provtagning av foder

Vid foderprov gäller det att få så representativa prover som möjligt. Märk upp olika foderpartier, t.ex. första- och andraskörd, och ta prov på varje parti (om det är möjligt). Provtagningsförfarandet påverkas av om det är näringsvärde eller hygienisk kvalitet som ska analyseras. Använd alltid rena, nya kärl till proverna, men om det gäller hygienisk analys måste det vidtagas extra renlighetsåtgärder, t.ex. använda plasthandskar. Man kan ta prov på växande gröda (skördeprognos), vid skörd och på lagrat foder.

Ofta rekommenderar man att ta proven vid inkörning av skörden eftersom man har störst möjlighet att få ett representativt prov då. Dessutom stämmer näringsvärdet i grönmassa väl överens med näringsvärdet i färdigt ensilage. En annan fördel med prov på grönmassa är att man får resultaten av foderanalyserna i god tid före användning av fodret. Eftersom torrsubstanshalten ofta förändras under ensileringen bör man analysera torrsubstanshalten då och då under stallperioden. Ref: Kvalitetssäkrad Mjölkproduktion - Provtagning och analys av foder.

Vallfodrets fiberinnehåll

Fiberinnehållet, NDF, varierar inte mycket mellan olika gräsarter eller grässorter när de jämförs i samma mognadsstadium. Optimal grovfoderkvalitet ligger vid 55 % NDF, men så högt värde kan vara svårt att uppnå i praktiken utan att tappa i energivärde. Vid kraftigt överskridande av rekommenderade kvävegivor ökar risken för oacceptabelt höga nitratnivåer i grovfodret. Det kan förekomma skillnader i kvävefraktioner mellan olika arter, vilket man bör ta hänsyn till vid vallplaneringen.

Gödsling av vall

Sprid aldrig stallgödsel i samband med vallbrott eftersom det ändå frigörs så mycket kväve från vallen. Bästa tidpunkten för stallgödselspridning är en avvägning mellan risk för ammoniakavgång, risk för utlakning och eventuella sporproblem i mjölken. Flytgödsel bör helst spridas tidigt på våren till första skörden i vallar som är inne på andra till fjärde året. Givan bör inte överstiga 30 ton / ha. Alternativt kan flytgödseln spridas efter första skörden i andra- till fjärdeårsvallar, gärna med släpslangar eller nedmyllningsaggregat för att minska ammoniakavgången. Fastgödsel är bäst att sprida antingen i vårbruket till vallinsådd, eller till vallar som är två till fyra år och då ska spridningen ske i första hand på hösten (under andra delen av september i Mellansverige och under första delen av oktober i Sydsverige) eller i andra hand tidigt på våren till första skörden. Stallgödselns innehåll av växtnäring motsvarar vallens behov av kalium och fosfor.

Kvävegödslingens effekt på vallens sammansättning och omsättning i kon

Skörd och ts

Vid ett givet tillväxtstadium under återväxten ger en sänkt kvävegiva lägre skörd i kg ts. Växterna svarar med 5 - 15 kg ts för varje kg kväve som tillförs. Den stora variationen förklaras bl.a. av lokala klimatfaktorer men beror även på skillnader mellan olika gräsarter. Antalet blad påverkas väldigt lite av ökad kvävegödsling utan det är mängden bladmassa som ökar. Ts-halten ökar också med ökad kvävegiva.

Råprotein

Minskas kvävegödslingen minskar råproteinhalten kraftigt. Sambandet mellan kvävegivans storlek och gräsets råproteinhalt är närmast linjärt. För varje 100 kg tillsatt kväve per hektar ökar råproteinhalten med 50-90 g per kg ts utan stora skillnader mellan gräsarter. Om vallen består av en klöver/gräs - blandning leder ofta en minskad kvävegödsling till att klövern ökar eftersom gräsen gynnas av kväve. Råproteinets smältbarhet och mängden smältbart råprotein är alltid lägre om vallen är svagt gödslad än vid högre givor kväve. Rena baljväxtvallar påverkas mycket lite av kvävegödsling, både i form av avkastning och näringsvärden

(Peyraud & Astigarraga, 1998).

NDF-kväve

Gräsets upptag av kväve ökar med ökad kvävegiva och vilket leder till ökad andel organiskt ickeproteinkväve i gräset och minskad andel proteinkväve. Andelen NDF-kväve ökar vid ökad kvävegödsling. Kvävegödslingens effekt på aminosyrasammansättningen i gräset är relativt okänd, men spelar troligtvis inte så stor roll eftersom en stor andel av växternas protein bryts ner i vommen.

Andelen vattenlösliga kolhydrater och smaklighet

Mängden vattenlösliga kolhydrater i gräset ökar vid minskad kvävegiva. Om råproteinhalten sjunker med 10 g per kg ts ökar halten vattenlösliga kolhydrater med 10 g per kg ts. Kor föredrar grovfoder som är producerat med låg kvävegiva framför grovfoder som producerats med hög kvävegiva. Förklaringen kan vara högre innehållet av vattenlösliga kolhydrater. Foderintaget i kg ts verkar inte påverkas av nivån av kvävegödslingen. Se även tabellen nedan.

Den organiska substansens smältbarhet påverkas marginellt av kvävegivans storlek. Flera försök med olika kvävegivor har visat att en sänkning av kvävegivan minskar smältbarheten med i snitt 0,02 enheter. Sänkningen motsvarar ca 0,3 MJ NE (nettoenergi) per kg ts. Kvävegödslingens effekt på gräsets energivärde är därför nästan försumbar och motsvarar en minskning med ca 0,5 kg mjölk om kon betar 18 kg ts per dag.

Utsöndring av kväve i urin

Minskad kvävegödsling har i flera fall visat sig leda till minskad utsöndring av kväve i urinen och en liten reducering av det kväve som utsöndras med träcken. Den lägre utsöndringen av kväve i urinen beror framförallt på att kväveförlusterna i vommen minskar.

Genom att kombinera en sänkt kvävegödsling med tillskottsutfodring av omsättbart protein kan förhållandet förbättras mellan mjölkavkastning och utsöndringen av kväve med urinen. T ex kan tillskottsutfodring med skyddat sojamjöl öka mjölkavkastningen vid en given kväveutsöndring i urinen eller minska kväveutsöndringen utan att sänka mjölkavkastningen (Peyraud & Astigarraga, 1998).