Näringsflöde i stallet - Mjölkproduktion

Mjölkproduktionens påverkan på miljön har blivit ett viktigt ämne då en ökad intensitet i produktionen och en ökad specialisering har lett till ökade näringsflöden med risk för förluster av näringsämnen till omgivningen. Målet är att förbättra utnyttjandet av insatta resurser med bibehållen produktionsnivå och förhoppningsvis förbättrad ekonomi.

Både kväve och fosfor orsakar övergödning i sjöar och hav, s.k. eutrofiering. Fosfor var tidigare ofta skördebegränsande i jordbruket innan uppgödslingen med fosfor accelererade på 1950-talet. Övergödning orsakas av ökad tillförsel eller tillgänglighet av växtnäringsämnen och resulterar i ökad biologisk produktion, ökad syreförbrukning och ändrad artsammansättning.

Det är viktigt att vara medveten om att en förändring av ett näringsflöde, t.ex. genom täckning av gödselbehållaren för att minska ammoniakavgången vid lagring, kan ha effekt i ett annat steg av kvävecykeln. Eftersom gödselns kväveinnehåll ökar krävs bra lagrings- och spridningsteknik för att minimera ammoniakförlusterna. Om man förlänger stallperioden

Traditionella utfodringsstrategier (NRC 1989) har hittills varit fokuserade på att maximera mjölkproduktionen och har inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till de ökade näringsförlusterna i träck och urin som följer med höga foderintag (Fisher m.fl. 2000).

När det gäller växtodling har åtgärder redan vidtagits för att minska förlusterna av kväve, t.ex. genom hårdare krav på täckning av gödselbehållare och restriktioner för spridning av gödsel. Utfodringen av mjölkkor är en viktig faktor som man hittills inte tagit så stor hänsyn till, men genom att minska utsöndringen av näringsämnen i gödseln från kon har man större chans att kunna minska förlusterna vid lagring och spridning av gödseln. Syftet med detta material är att förse rådgivare med överskådlig och sammanfattande kunskap om hur man kan påverka mjölkkornas näringsutnyttjande genom utfodringsåtgärder.