Den låga djurtätheten gör att Finland generellt har ett lågt kväveöverskott. I områden med hög djurtäthet kan kväveöverskottet dock vara betydande. Låg djurtäthet i samband med tyngre jordar ger en kväveutlakning som i medeltal beräknas som den lägsta i Europa. Kväveförbrukningen genom mineralgödsel har minskat med runt 30 kg N/ha de senaste 10 åren. Statistiken visar också att fosforförbrukningen har minskat med mer än hälften sedan 1988. Detta är är orsakat av en minskad tillförsel per hektar (från 26 kg/ha till runt 10kg/ha), men också en minskat odlingsareal. Eftersom åkermarken i Finland endast utgör ca 8% av totalarealen blir den totala miljöeffekt av det finska lantbruket relativt liten. Det stora vattenflödet och de många sjöarna, där lantbruket är en stor diffus föroreningskälla, gör dock att hela landet är identifierat under nitratdirektivet. Vattenkvalitén i både sötvatten och hav är acceptabel eller bra, men fosfor- och kväveförluster kan bli höga i samband med snösmältning.
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson