I slutet av 1999 antogs det såkallade "Göteborgsprotokollet för minskning av försurningen, övergödningen och det marknära ozon" (http://www.unece.org/env/
). I protokollet har maximala utsläppsvärden år 2010 antagits på vetenskaplig grund för svavel (SO2), kväveoxider (NOx), flyktiga organiska ämnen (VOC) och ammoniak (NH3).
I generella mått ska de europeiska utsläppen i förhållanden till jämförelseåret 1990 minska med: Svavel 63%, NOx 41%, VOC 40% och ammoniak 17%. Protokollet har dock även fastställda värden för enstaka anläggningar och transportmedel. Speciellt kravet på minskade ammoniakutsläpp påverkar jordbruket.
För försurning är det långsiktiga miljömålet - både i konventionen och EU - att den kritiska belastningen inte ska överskridas någonstans. Men eftersom det anses svårt och dyrt att nå detta mål inom en nära framtid, är det de tillfälliga miljömål som mest kostnadseffektivt uppnås, som överenskommits i Göteborgsprotokollet. Innehållet i protokollet förväntas därför också bli reviderat år 2003-2004.
