Tryckfördelningen i marken

Sedan 1950-talet har man haft tillgång till metoder att teoretiskt beräkna trycktillskotten i marken under hjul eller band med olika dimensioner och belastningar. När man tänker på hur en maskin påverkar ett marklager, som ligger en bit under markytan, talar man helst om trycktillskottet och inte rätt och slätt om trycket. Ett sådant lager är ju redan belastat av ovanliggande jord och är därför redan utsatt för ett visst tryck. Trycktillskottet är det ytterligare tryck som maskinens hjul eller band ger upphov till. Mätningar har bekräftat att de teoretiska beräkningarna av trycktillskotten är någorlunda realistiska.
I Fig. 5 visas exempel på teoretiskt beräknade trycktillskott i marken under några olika hjul. Trycktillskotten visas för tvärsnittsytor i marken lagda i rät vinkel mot körriktningen. De bilder man då får liknar genomskurna lökar och kallas ofta trycklökar. En trycklök enligt Fig. 5 visar emellertid endast det vertikala trycktillskottet i marken och ger inte en fullständig bild av belastningen. Den visar t.ex. inte de s.k. skjuvspänningarna (Faktaruta 1), vilka ökar när hjulen börjar slira. En bit ner i marken har dock packningens omfattning främst visat sig bero av det vertikala trycktillskottet och en trycklök visar därför ganska bra vilka påfrestningar olika marklager utsätts för.
Figur 5
Figur 5
Fig. 5. Teoretiskt beräknade trycktillskott (angivna i psi; 100 kPa @ 14 psi) på olika djup i marken under hjul med belastningarna (fr.v.) 300, 500, 750 och 1000 kg och sådana dimensioner att ringtrycket i samtliga fall är 12 psi (@ 90 kPa). Bilden visar det vertikalt riktade normaltrycket i tvärsnittsytor i marken, vilka lagts i rät vinkel mot körspåret och rakt under anliggningsytans centrum. (Efter Söhne, 1958.)
Fig. 6 visar teoretiskt beräknade vertikala trycktillskott på olika djup i marken under olika hjul. Det är trycktillskotten rakt under anliggningsytornas mittpunkter som visas. Det förutsätts att hjulen är enkelmonterade och att anliggningsytorna är cirkelformade och har jämn tryckfördelning. Trycktillskotten under hjulen minskar alltid med djupet.

I Fig. 6A jämförs trycktillskotten under hjul med olika belastningar men hjulens storlek har anpassats till belastningen, så att marktrycket i samtliga fall är detsamma. Under det minsta hjulet med den lägsta belastningen avtar trycktillskottet betydligt snabbare med djupet än under det största hjulet med den högsta belastningen. Samma trycktillskott som man har på 20 cm djup vid en hjulbelastning av 0,5 ton har man på 40 cm djup vid belastningen 2 ton, på 60 cm djup vid belastningen 4,5 ton och på 80 cm djup vid belastningen 8 ton.

Figur 6 (A,B,C)
Figur 6
Vertikalt trycktillskott på olika djup i marken rakt under centrum av cirkelformade, jämnt belastade ytor.

A. Jämförelse mellan fyra ytor (hjul) med belastningarna 0,5, 2, 4,5 och 8 ton, d.v.s. med axelbelastningarna 1, 4, 9 och 16 ton. I samtliga fall är trycket i anliggningsytan 100 kPa.

B. Jämförelse mellan tre ytor (hjul) med belastningen 2 ton, d.v.s. med axelbelastningen 4 ton, men med trycken 50, 100 resp 150 kPa i anliggningsytorna.

C. Effekten av olika värden på den s.k. koncentrationsfaktorn (<). Denna faktor varierar från 3 i torr mark till 5 eller mer i våt mark.

Figur 7
Figur 7
Jordbruksmaskiner med hög axelbelastning används allt oftare, bl.a. vid transporter och skördearbeten, och orsakar höga trycktillskott till stort djup. Sockerbetsupptagaren på bilden har en axelbelastning av nästan 20 ton vid full last. Det har visats (Fig. 16) att den kan orsaka packning i marken till mer än 70 cm djup. (Foto Thomas Nordström, Danisco.)
I Fig 6B jämförs hjul med samma belastning men med olika marktryck. Lågt marktryck innebär att lasten bärs upp av ett stort lå gtrycksdäck, högt marktryck att den bärs upp av ett mindre högtrycksdäck. Inom matjordslagret är trycktillskottet så gott som identiskt med respektive hjuls marktryck och skiljer sig starkt mellan hjulen. Skillnaderna minskar emellertid med djupet och på djup större än 50 cm är skillnaderna små. Vid högre axelbelastning än den i Fig. 6B sträcker sig dock inverkan av marktrycket djupare ner.

Tryckets utbredning under ett hjul beror inte enbart på hjulets belastning, dimensioner, styvhet och lufttryck utan också på markens egenskaper. I vå t mark koncentreras trycktillskottet rakt under hjulet, i torr mark breder det ut sig mera i sidled och avklingar snabbare mot djupet. Farliga tryck når därför djupare ner i våt mark än i torr. När man beräknar trycktillskottet tar man hänsyn till detta genom en s.k. koncentrationsfaktor. I Fig. 6C visas hur denna p åverkar tryckets utbredning. I våt mark med en koncentrationsfaktor av 5 når ett visst tryck något djupare ner än i torr mark med en koncentrationsfaktor av 3. Att marken packas till större djup när den blir fuktigare beror därför inte enbart på att den blir mera packningskänslig utan också på att trycket koncentreras. Nya svenska mätningar visar dock att trycket under vissa förhållanden kan fortplantas till minst lika stort djup i torr som i fuktig mark.

Beräkningsexemplen ovan visar att trycktillskottet i matjorden under vanliga jordbruksmaskiner främst beror av hjulens marktryck och således i h ög grad av ringtrycket. I alvens övre del beror trycktillskottet i ungefär lika hög grad av marktrycket och av belastningen på hjulen. Lä ngre ner i alven beror trycktillskottet främst av belastningen på hjulen. I dag används i svenskt jordbruk maskiner med hjullaster ända upp till 10 ton (axelbelastningar upp till 20 ton, Fig. 7) och då får man som Fig 6B visar stora trycktillskott djupt nere i alven.

Vad gäller trycktillskotten i alven, så kommer två hjul, som sitter tätt intill varandra att samverka. I alvens centrala och djupare lager spelar det ingen större roll om en viss last ligger på ett enda hjul eller på två hjul i dubbelmontage. I det senare fallet bestäms därför trycktillskottet av belastningen på bägge hjulen tillsammans (d.v.s. halva axelbelastningen) och inte av belastningen på det enskilda hjulet. Detta är orsaken till att man lämpligen anger axelbelastningen och inte belastningen på det enskilda hjulet som den faktor, som främst avgör hur djupt ner i alven packningsrisken sträcker sig.

Om två hjul följer efter varandra i en boggie, är kontaktytorna mot marken längre åtskilda än om hjulen är dubbelmonterade. De börjar därför inte samverka förrän på rätt stort djup. I alvens djupare lager blir dock trycktillskottet något större om axlarna är förenade i en boggie än om de sitter längre isär. Om belastningen på en boggie är 6090 % högre än på en enkel axel är därför riskerna för packningsskador djupt nere i alven ungefär lika stora.

Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Relaterade länkar
EU Jordbruk- och Landsbygdsutveckling Länsstyrelsernas hemsida LRF:s hemsida Jordbruksverkets hemsida Samarbetspartners
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
Greppa Näringen
Telefon växel 0771-57 34 56
E-post info@greppa.nu
Kontakt