Under banden på ett bandfordon har man vanligen ett lågt genomsnittligt marktryck. Om markens bärighet inte är mycket dålig, så koncentreras emellertid trycket under bandens bär- och drivhjul. Mellan dessa kan banden vara nästan avlastade. Hur ojämn tryckfördelningen är beror dock på bandkonstruktionen, markförhållandena och lastens fördelning. I Fig. 8 visas som exempel resultatet av en nyligen gjord mätning av trycket under ett tungt bandfordon.Vid sådana fuktighetsförhållanden som normalt råder under jordbrukets fältarbeten är maximitrycket under banden mycket högre än genomsnittstrycket. Bandfordon kan därför orsaka betydande packning, även om det genomsnittliga marktrycket är lågt. Till detta bidrar antagligen också att trycket återkommer upprepade gånger, att banden åstadkommer mera vibrationer i marken än gummihjul och att trycket koncentreras till bandens bakre delar, när man tar ut dragkraft från fordonet. Detsamma kan hända om man som i Fig. 8 har en ojämn fördelning av lasten. Banden tenderar också att koncentrera trycket till markytans högsta punkter.
Det är sålunda tvivelaktigt om traditionella stålband minskar packningen vid körning på normal åkermark, men i detta avseende har det gjorts alltför få jämförelser mellan band och hjulfordon. Kör man däremot med ett bandfordon på våt mark med så låg bärighet att det bildas relativt djupa spår, så utjämnas trycket under banden och hela bandytan hjälper till att bära upp maskinen. Band tycks därför vara mera fördelaktiga när det gäller att säkra ett fordons framkomlighet på våt mark än när det gäller att minska packningen på väl upptorkad mark.Moderna gummiband är mera flexibla än stålband och man kan utgå ifrån att de också är skonsammare mot marken och orsakar mindre jordpackning. Tyvärr har dock alltför få jämförelser gjorts mellan moderna gummiband och traditionella stålband för att man skall kunna dra generella slutsatser om hur mycket skonsammare gummibanden är. Inte heller har de i tillräcklig omfattning jämförts med gummihjul.
Resultat av marktrycksmätningar under mittlinjen av ena bandet på ett tungt transportfordon med gummiband. En stor del av lasten låg på bandens bakre del, vilket gjorde tryckfördelningen ojämn. Liknande tryckfördelning får man emellertid också från en bandtraktor, när man tar ut dragkraft. Skissen upptill visar konstruktionen på den del av bandet som medverkade till att bära upp lasten. Bandet var belastat med 13 ton, var 75 cm brett och hade fyra par bärrullar. Nominellt var kontaktytan 3 m lång, kontaktarean 2,2 m2 och marktrycket 58 kPa. Det första paret av bärrullar gav emellertid inget marktryck alls och det sista paret gav ett tryck långt över det nominella. (Efter Trautner & Arvidsson, 2000.)
Ökande maskinstorlekarUnder den 50årsperiod som gått sedan fältarbetena i svenskt jordbruk allmänt blev mekaniserade, har storleken på maskinerna successivt ökat. Detta illustreras av diagrammet nedan, vilket visar typiska vikter på traktorer och andra maskiner som sålts vid olika tidpunkter. Diagrammet sammanställdes på 1980talet (Håkansson & Danfors, 1981) och någon ny sammanställning har därefter inte gjorts. Trenden mot allt tyngre maskiner pågår emellertid alltjämt (Fig. 7). Många maskiner är nu så tunga att packningen når ner i de djupare alvlagren och där riskerar man att skadorna blir permanenta.
