Effekter av körning med maskiner vid vallskörd

För grödornas tillväxt krävs vatten. Detta är nödvändigt för att bladens klyvöppningar inte skall slutas och växternas behov av koldioxid för fotosyntesen strypas. Vattenbehovet beror av väderleken. Från grödor som helt täcker marken och har så god vattentillgång, att bladens klyvöppningar ständigt är öppna, avdunstar nästan lika mycket vatten som från en fri vattenyta, d.v.s. avdunstningen är nästan lika med den s.k. potentiella avdunstningen. Under normalt svenskt sommarväder behöver en marktäckande gröda ta upp en vattenmängd, som motsvarar ca 3 mm nederbörd per dag för att produktionen inte skall sjunka. Under torra och blåsiga perioder kan det behövas dubbelt så mycket. Totalproduktionen av växtmassa (torrsubstans) brukar bli proportionell mot den andel av det potentiella vattenbehovet som täcks av nederbörden och vattenuttaget ur marken. Från våren fram till högsommaren är grödornas vattenbehov ca 100 mm per månad, därefter mindre. Under maj juli är nederbörden i regel mindre än behovet och då behöver grö dorna ta ut vatten ur markens förråd.

Detta tillsammans med behovet för rötterna att ta upp näring gör att marken måste möjliggöra god rotutveckling för att skörden skall bli hög. Odlingsjordar med god vattenhushållning är i regel sådana där rotdjupet blir stort (>1 m). I en del jordar kan grödorna komma åt 200 mm vatten eller mer. I torkkänsliga jordar är rotdjupet mera begränsat, ibland bara till matjorden, och det för grödorna åtkomliga vattenmagasinet kan då vara så litet som 30 mm.

För att ettåriga grödors vattenbehov skall kunna täckas krävs att rötterna kan tillväxa snabbt och till stort djup i marken. Detta är möjligt om marken har lågt penetrationsmotstånd eller ett sammanhängande system av grova porer (faktaruta 9). Eljest blir rötternas tillväxthastighet låg och det åtkomliga vattenmagasinet litet. Packning av alven gör därför grödan mera torkkänslig.

Av skörderesultaten och observationerna drogs den slutsatsen att körskadorna på växterna var betydelsefullare än packningseffekten. En stor del av skördesänkningen orsakades antagligen av att körningen skadade de knoppar, från vilka nya skott skulle utvecklas. Detta gjorde att utvecklingen av nya skott försenades. Den relativa skördesänkningen blev därigenom större ju tidigare nästa skörd följde. Körning vid ett tillfälle minskade ofta skörden endast vid det närmast följande skördetillfället men inte senare trots att packningsverkningar kvarstod i marken. Vid starka skadeverkningar, och särskilt i norra Sverige, var effekterna dock mera uthålliga.

I södra Sverige, där övervintringsproblemen är relativt små, reparerades körskadorna ofta över vintern. I norra Sverige tenderade vinterns påfrestningar däremot att öka skadeverkningarna. Särskilt i norra Sverige är det därför viktigt att köra så skonsamt som möjligt i vallarna. I synnerhet måste hjulens slirning vara så liten som möjligt.