Ytvattenavrinning, vattenhushållning och erosion

Med ökad ytvattenavrinning ökar också jorderosionen. Internationellt sett är erosionen det största hotet mot världens tillg ång på produktiv åkermark. Betydande åkerareal totalförstörs årligen av erosion och på ännu större areal minskar produktiviteten, bl.a. genom att det i första hand är markens värdefullaste beståndsdelar (mullen, leret, växtnäringen) som eroderas bort. Det är därför angeläget att fastställa hur mycket erosionen påskyndas av jordpackningen. Detta är naturligtvis allra

I utländska undersökningar har man visat, att erosionen vid häftiga regn ofta startar tidigare och blir mer omfattande i maskinernas hjulspår än mellan dessa (Fig. 35). I vissa fall har man fått katastrofalt ökad erosion, när jorden packats. Ett sådant fall har rapporterats från ett försöksfält i Etiopien (Janne Eriksson, personligt meddelande). Fältet, som låg på sluttande mark, harvades och såddes med traktor, varvid matjordens djupare lager packades av traktorhjulen, medan en några cm djup såbädd luckrades. Efter sådden föll ett häftigt regn. P å det traktorbrukade fältet orsakade detta så stark ytvattenavrinning, att hela såbädden med utsäde och allt flöt ivä g nerför sluttningen. På intilliggande fält, som brukats med oxar, var infiltrationshastigheten hög och skadorna blev ringa.

Från USA rapporteras emellertid också att en lucker jord inte alltid är till fördel ur erosionssynpunkt. Ibland eroderas nämligen en lucker jord lättare av vatten än en måttligt packad. Likaså kan risken för vinderosion öka på en lätt jord om denna luckras och finfördelas starkt (Voorhees m.fl., 1979). Ytlagret får då färre stora, hårda klumpar, som motstår vindens verkningar.