Mekanisk bekämpning av ettåriga fröogräs
Ogräsharvning
Ogräsharvning är en av de viktigaste metoderna för ogräsbekämpning i ekologisk odling och i andra sammanhang där man inte vill använda kemisk bekämpning. I konventionell odling kan ogräsharvning i de flesta grödor inte konkurrera med kemisk bekämpning, men kan bli ett komplement i vissa sammanhang, som t.ex. vid integrerad bekämpning.
Effekten av en ogräsharvning beror mest på övertäckning med jord och erhålls i första hand genom att ogräsplantorna hämmas genom att de blir övertäckta med jord och endast till mindre del genom att de rycks upp med rötterna. Då ogräsen passerat hjärtbladsstadiet minskar både andelen lösryckta och jordtäckta ogräsplantor. Effekten på ogräset blir därför störst i tidigt skede. Även grödan är känsligast i tidigt skede varför tidiga harvningar bör ske med försiktighet.
Blindharvning, tidig harvning och selektiv harvning kan utföras vid flera tidpunkter under en lång period i vårsäd och i de flesta andra grödor. Upprepad harvning är i regel nödvändig för att få god effekt och den första harvningen bör göras tidigt. Ogräsen måste vara små (hjärtbladsstadiet) och man bör se mer till ogräsens utveckling än till grödans. Den första harvningen kan göras strax före grödans uppkomst och brukar kallas blindharvning. Efter grödans uppkomst kan en försiktig harvning göras tidigt medan ogräsen är små och upprepas då nya ogräs kommit i hjärtbladsstadiet. Senare då grödan är så stor att harvpinnarna endast går mellan såraderna kan man harva "hårdare". Den senare metoden brukar kallas för selektiv harvning.
Ogräsharvning har bäst effekt vid varmt och torrt väder och rekommenderas därför vid soligt väder mitt på dagen. Även väderleken efter harvning har stor betydelse. I fuktig väderlek kan uppdragna plantor rota sig på nytt, vilket de inte klarar i torrt och varmt väder.
I höstsäd kan det vara svårt att utföra en ogräsharvning på hösten eftersom marken då oftast är fuktig. Om förhållandena är gynnsamma bör harvningen göras i grödans trebladsstadium. På våren ska harvning göras tidigt, just när ogräsen börjat gro. På lerjordar är det speciellt viktigt att vara tidigt ute eftersom markytan här snabbt blir hård och svår att harva. Råg är känslig för mekanisk ogräsbekämpning och bör inte ogräsharvas vara sig höst eller vår.
I vårsäd kan den första harvningen ske före grödans uppkomst med s.k. blindharvning och sedan efter behov följas upp med tidig harvning och selektiv harvning på tidigare beskrivet sätt. Stråsäd är mest känslig för mekanisk ogräsbekämpning i 1-2 bladsstadiet. Blindharvning före uppkomst av stråsäden och en senare harvning i stråsädens 3-4 bladsstadiet är ofta en bra och skonsam strategi om det inte finns speciella problem med t.ex. åkersenap.
Figur 15. Känsliga stadier i vårsäd. Vårsäd är mest känslig i 1-2-bladsstadiet.
I sockerbetor kan en försiktig ogräsharvning liksom i stråsäd ske före grödans uppkomst. Nyuppkomna betor är känsliga och harvning efter uppkomst bör inte göras förrän betorna har minst 3-4 örtblad. Helst bör betorna ha 5-7 blad för att kunna stå emot en ogräsharvning.
I potatis kan harvning göras före sättning, vid uppkomst och efter uppkomst fram till dess att plantans blasthöjd är ca 10-15 cm. Ogräsharvning kombinerad med kupning är en metod som ger i stort sett lika bra resultat som en kemisk bekämpning.
Ärter sås djupt och kommer upp sent, vilket ger goda möjligheter för en ogräsharvning före uppkomst. Harvning bör inte ske efter det att ärtorna utvecklat klängen.
Mörkerharvning
Mörkerharvning eller körning med täckta redskap har enligt försök under senare år visat sig ge mindre förekomst av vissa ogräsarter än vad harvning på dagen ger. Detta hänger samman med att vissa arters frön lockas att gro då de utsätts för ljus. Det räcker ofta med den bråkdel av en sekund som fröet blottas då harven går genom jorden. Effekten varierar mycket mellan olika arter och platser. I en del fall får man ingen effekt alls medan man i andra fall kan reducera ogräsmängden med 60 %.
Harva lagom!
Flera svenska ekologiska lantbrukare har upplevt, att man har bra kontroll på det ettåriga fröogräs, men att det plötsligt kommer kvickrot eller annat rotogräs i fältet. En anledning till detta kan vara, att man har varit för tuff med ogräsharven. Tro därför inte på talesättet "det ska se förfärligt ut för att ogräsharvningen ska ha bra effekt på ettårigt fröogräs" - om harvningarna blir för tuffa får man dels en skördeminskning och dels en ökad risk för problem med rotogräs, då grödans konkurrensförmåga minskas!
Figuren nedan visar hur ett ökande antal ogräsharvningar har påverkad skördenivån i korn i ett danskt försök (Landsforsögene, 2002). I försöksled 2-5 har man genomfört en blindharvning 5 dagar efter sådd. De övriga harvningar är genomfört 7, 14, 21 och 28 dagar efter sådd. Stigande antal ogräsharvningarna har reducerat antalet ogräsplantor/m2.
Bruttoskörden stiger upp till 2-3 harvningar sedan sjunker skörden eftersom skadan på grödan är större än påverkan från ogräset. Observera, att kostnaden för ogräsharvningarna inte är inräknat i skördenivån!
Figur 16. Skörd och ogräsförekomst vid stigande antal ogräsharvningar i vårkorn
Radhackning
Radhackning är en välkänd och beprövad metod i grödor som sås med stora radavstånd som sockerbetor och morötter. I sockerbetor, morötter och andra grödor som sås med stora radavstånd, 45-50 cm eller mer, är radhackning en viktig del av ogräsbekämpningen. Upprepad hackning ger en mycket effektiv bekämpning av ogräset mellan såraderna oavsett hur många och vilka ogräsarter som förekommer. Utveckling av redskap under senare år har gjort det möjligt att hacka nära såraden, men helt kommer man inte åt ogräset där. Ogräsbekämpningen kan inte klaras med enbart radhackning utan radhackningen måste kombineras med andra metoder, idag främst kemisk bekämpning. I sockerbetor och grönsaker kan kombinationen sprutning och radhackning påtagligt minska insatsen av bekämpningsmedel jämfört med enbart kemisk bekämpning.
I oljeväxter var sådd med stora radavstånd och radhackning den gängse metoden innan den kemiska bekämpningen kom. Liksom i sockerbetor skulle kombinationen sprutning och radhackning kunna användas i raps för att minska insatsen av bekämpningsmedel, men såväl effektmässigt som ekonomiskt har sådd med små radavstånd och kemisk bekämpning visat sig överlägsen.
Radhackning kan även användas i stråsäd, eftersom det har utvecklats redskap som kan användas även vid mindre radavstånd. Goda effekter har uppnåtts mot ettårigt fröogräs. Fördelarna med radhackning jämfört med ogräsharvning är framför allt, att man har en längre tidsperiod att arbeta under och man får bättre verkan på stora ogräsplantor.
Metoden med radhackning i stråsäd är intressant i ekologisk odling. I konventionellt jordbruk har den svårt att konkurrera med den kemiska bekämpningen. Radhackning på 24 cm radavstånd är mycket tidskrävande.
I ekologisk vallfröodling (t.ex. timotej, engelskt rajgräs och rödsvingel) har man bra erfarenheter med radhackning. Man ser ofta inte någon skördeminskning alls, även vid radavstånd på 48 cm.
Avslagning och handplockning
Upprepad avslagning i vallar och EU-trädor är en effektiv metod mot flera högvuxna ettåriga fröogräs som baldersbrå. 3-4 avslagningar per säsong hindrar effektivt frösättning hos dessa ogräsarter. Handplockning är en krävande metod som i första hand används mot flyghavre, men förekommer även i sockerbetor mot bl.a. målla och stocklöpare.
Stubbearbetning och plöjning
De flesta ettåriga fröogräs påverkas inte i samma omfattning som rotogräsen av stubbearbetning och plöjning. En stubbearbetning avbryter tillväxten och hämmar frösättning hos det ogräs som finns kvar i stubben.
Den lockar också en del vinterannuella ogräs att gro som sedan kan förstöras vid en upprepad stubbearbetning eller plöjning. Vinterannuella ogräsarter utan groningsvila och kort livslängd i jorden, som t.ex. renkavle, åkerven och snärjmåra, hämmas kraftigt av dessa bearbetningar. Sommarannuella ogräs som gror på hösten dör som regel under vintern. Stimulering av frön till groning under hösten vid hjälp av stubbearbetning tär därför på fröförrådet av t.ex. åkersenap.
Effekten på flertalet ettåriga ogräsarter blir dock obetydlig eftersom deras frön i de flesta fall har groningsvila och kan leva flera år i marken.
I rapsstubb bör man vänta med stubbearbetning tills alla rapsfrön hunnit gro för att förhindra att de ska uppträda som ogräs i andra grödor.
Övriga metoder till bekämpning av rotogräs och ettårigt fröogräs
I försök har en mängd olika icke-kemiska metoder för bekämpning av ogräs prövats, t.ex. flamning, elström, mikrovågor, biologisk bekämpning och senapsmjöl. Flamning är en etablerad metod framför allt i ekologisk grönsaksodling, men i övrigt används inte dessa metoder i någon större omfattning i jordbruket.
