Förebyggande åtgärder

• Ha en varierad växtföljd
• Använd ökad utsädesmängd och utsäde av bra kvalitet
• Använd fånggrödor om det passar med växtföljden
• Optimera jordbearbetningen och ha bra markförhållanden (pH, dränering)
• Anpassa gödselmängd och spridningsmetod
• Var uppmärksam vid skördetröskningen
• Undvik förorening från åkerkanter (mest rotogräs)

Vallen - en nyckelgröda
Vallen intar en särställning i ogräsbekämpningen om man, som t.ex. i ekologisk odling, inte har tillgång till kemisk bekämpning. Under dessa betingelser är en växtföljd med enbart ettåriga grödor på sikt ohållbar. För att få ett uthålligt odlingssystem som håller ogräset på en låg nivå är vallen ett nödvändigt inslag i växtföljden. Generellt gäller, att ju mindre vall i växtföljden ju flera problem med ettårigt fröogräs och rotogräs! I en etablerad vall sker ingen eller en mycket obetydlig nyproduktion av ogräsfrö. Odling av vall leder dessutom till en hög biologisk aktivitet i marken vilket bidrar till att många frön som finns i marken dör. För att få denna återhållande effekt på ogräset krävs att vallen är tät och jämn och att den skördas innan ogräsen hunnit sätta frö. Rotogräsen missgynnas också av 1-2  åriga vallar. Främst genom att rotogräsens underjordiska system svälts bort t ex åkertistel och åkermolke.  Ett exempel på en ogrässanerande växtföljd kan se ut som i figuren till vänster.

 
Växling mellan höst- och vårgrödor
Ettåriga fröogräs som gror på hösten gynnas av höstsådda grödor medan ettåriga fröogräs som företrädesvis gror på våren utvecklas bäst i vårsådda grödor. Ensidig vårsädesodling gynnar typiska sommarannueller som t.ex. flyghavre och åkersenap medan ensidig höstsädesodling leder till ökad förekomst av vinterannuella arter som t.ex. åkerven och renkavle. Nämnda arter som är starkt bundna till en viss typ av gröda påverkas mer än arter som har möjlighet att utvecklas i både höst- och vårsådda grödor som t.ex. våtarv, viol och vitgröe.
 

Ogräsfrönas livslängd
De olika ogräsarternas reaktion på olika växtföljder är också starkt beroende av hur länge fröna kan överleva i marken. Arter där fröna kan leva över tio år i jorden, t.ex. målla och åkersenap, påverkas mycket lite medan arter som endast kan överleva 1-3 år, t.ex. åkerven, renkavle, losta och snärjmåra, påverkas mycket starkt. Detta är anledningen till att t.ex. ökad höstsädesodling snabbt leder till kraftig uppförökning av dessa arter.
 

Växtföljden kan utnyttjas mer för ogräsreglering
Växtföljden är som framgått ett viktigt medel för att reglera ogräsförekomst och skulle kunna utnyttjas mer. Men den är inget universalmedel. Det är viktigt att man har klart för sig vilka arter man vill påverka. En åtgärd som hämmar en art kan mycket väl öka problemen med annan art. Grundmodellen för en effektiv växtföljd som begränsar ogräsen är flerårig vall i omväxling med vår- och höstsådda grödor.

Val av art och sort
Ogräsarternas förmåga att utvecklas i olika grödor är beroende av hur väl grödan kan konkurrera med ogräs. Konkurrensförhållandet mellan gröda och ogräs är därmed också avgörande för behovet av att sätta in bekämpningsåtgärder. En snabbväxande, storvuxen gröda som täcker marken väl har mindre behov av en ogräsbekämpning än en långsamväxande, låg och gles gröda. De olika grödorna skiljer sig mycket i förmåga att konkurrera med ogräset. En rangordning av de vanligaste grödorna inom stråsäd, proteingrödor och oljeväxter visas i figuren nedan.

Figur 10. Rangordning av grödor efter avtagande konkurrensförmåga

Figur 11. Förökning av kvickrot i olika grödor

Utsädesmängd och såtidpunkt
Utsädesmängd och såtidpunkt har som regel stor påverkan på ogräsförekomsten. Generellt gäller att högre utsädesmängd ger bättre konkurrens med ogräsen medan effekten av såtidpunktet kan variera.
 
I höstsäd och andra höstsådda grödor ger tidig sådd och låg utsädesmängd ökad ogräsförekomst och därmed ökat bekämpningsbehov medan sen sådd och högre utsädesmängd missgynnar ogräsen. Om kemisk bekämpning sätts in ger dock tidig sådd och låg utsädesmängd det klart bästa skördeutbytet.
 
I vårsådda grödor som, t.ex. vårsäd och vårraps, finns inte samma möjlighet att variera såtidpunkten eftersom det som regel är bäst att så snart vädret tillåter. Högre utsädesmängd ger alltid bättre konkurrens med ogräset.
 
Rent och friskt utsäde fritt från ogräsfrön och sjukdomsangrepp ger sunda plantor med god skjutkraft. Detta betyder att grödan kan få en bra start, vilket betyder mycket för möjligheterna att konkurrera med ogräsen.
 

Mellangröda -fånggröda
Mellangrödor konkurrerar med ogräset om näringsämnen och ljus .Lyckas man med etableringen och använder t ex storbladig vitklöver, subklöver och rödklöver tillsammans med rajgräs så minskar problemen med örtogräs. Viktigt är att inte så mellangrödan för sent och att man utför en ogräsharvning före sådd av fånggrödan .
 
Danska växtföljdförsök visar t.ex. att antalet tistlar i vårsådda grödor reduceras vid odling av en mellangröda hösten före. Mellangrödan konkurrerar med tistlarna på hösten och ser till, att kväve och andra näringsämnen "greppas" och stannar kvar i matjorden. Det ger grödan en konkurrensfördel. Mellangrödor kan och bör dock kombineras med andra åtgärder. T.ex. kan mellangrödan putsas på hösten. Putsning förbättrar effekten mot kvickrot, åkertistel och åkermolke.
 
Efter grödor skördade tidig (t.ex. helsäd, tidig potatis, eller vallbrott) kan man genomföra upprepade harvningar med en kultivator eller liknande  och därefter så en korsblommig mellangröda i slutet av juli (t.ex. oljerättika, vitsenap eller höstraps). Korsblommiga mellangrödor samlar effektivt upp tillgängligt kväve.
 
Mellangröda kan också utgöra stödberättigad fånggröda, men då måste man följa aktuella regler t ex artsammansättning, tidpunkter för brytning, osv.
 
Jordbearbetning och markförhållanden
Väl utförd jordbearbetning, såbäddsberedning och sådd bidrar till en snabb och jämn uppkomst och en konkurrenskraftig gröda. En jämn och fin såbädd är en förutsättning för en lyckad ogräsharvning. Dessutom är det viktigt, att jorden är dränerad, fri från packningsskador och har ett lagom pH-värde. Många rotogräs får ett försprång av en jord i dålig kondition eftersom grödan missgynnas av detta.

Reducerad bearbetning
Reducerad bearbetning där man inte plöjer utan istället direktsår eller endast bearbetar mycket grunt före höstsådd gynnar i hög grad rotogräsen och leder till kraftig uppförökning och ökat behov av kemisk bekämpning. För de ettåriga ogräsen leder reducerad bearbetning till att vinterannuella ogräsarter utan groningsvila och kort livslängd i jorden kan uppförökas kraftigt. En utveckling som under senare år kunnat noteras för t.ex. renkavle, åkerven och snärjmåra. Om man inte använder kemiska bekämpningsmedel bör reducerad jordbearbetning som huvudregel undvikas.
 

Fördröjd sådd
Fördröjd sådd, s.k. "falsk såbädd", innebär att man bereder en färdig såbädd som lockar ogräsfrön att gro och sedan väntar ca 2-4 veckor med sådden, som görs direkt eller efter en mycket lätt bearbetning. Tanken är att locka så få nya frön som möjligt att gro medan de små ogräsplantorna förstörs av bearbetningen.
 
Metoden med fördröjd sådd har god effekt mot ogräs som gror tidigt, t.ex. dån och flyghavre, men metodens värde begränsas av de negativa effekter på skördeutbyte som en försenad sådd ofta för med sig i grödor som vårsäd och våroljeväxter. I potatis och vissa grönsakskulturer betyder fördröjningen i etableringstidpunkt mindre för avkastningen och där kan metoden vara mer användbar.
 

Gödselmängd och spridningsmetod
Många allvarliga ogräsarter är kväveälskande, t.ex. åkertistel, kvickrot, svinmålla, snärjmåra och skräppa. Om man tilldelar mer kväve än grödan kan utnyttja gynnas dessa ogräs.
 
Genom att placera gödseln ger man grödan ett försprång gentemot många arter av ogräs (Figur 12).

Figur 12. Placering av gödsel i raps. O = gödselkorn, X = ogräsfrö

Skördetidpunkt
När spannmålen är tröskmogen har redan en stor del av ogräsfröna drösat. Vid stora ogräsproblem kan det vara lämpligt att skörda spannmålen tidigare än normalt som t ex helsädesensilage.
 

Undvik förorening från åkerkanter
Flera av växterna i gräsbevuxna fältkanter såsom åkervinda, cikoria osv är inte anpassade för överlevnad inne i fälten och utgör därmed inget hot som potentiella ogräs med risk för spridning från fältkanterna inåt i fältet. Andra arter som tex. gråbo, losta-arter, kvickrot, renkavle och skräppor infekterar typiskt från fältkanterna. Sammantaget måste vi därför ändå räkna med en ganska stor spridning från fältkanterna av ogräs som är väl anpassade för att leva inne i fältet. Åtgärder för att stoppa spridningen av ogräs från fältkanterna blir därmed mycket viktiga, men i praktiken ses ofta exempel på felaktig strategi .

Håll fältkanterna gräsbevuxna! Kemisk bekämpning med glyfosat får inte ske utanför åkern och det är också mycket viktigt att hålla gräskanten intakt så att inte andra  oönskade ogräs än kvickrot får fritt spelrum. Det finns otaliga exempel på där man i missriktad nit sprutat bort kvickrot och andra perenna gräs i fältkanten och därmed öppnat upp för värre faror i form av renkavle, lostaarter osv.
 
Dra inte in ogräs från fältkanten! Speciellt vid harvning, stubbearbetning etc. när man vänder med redskapet kvar i jorden finns stor risk att man släpar med kvickrotsutlöpare och ogräsfrön från fältkanten. Med en körteknik där man vänder ett kördrag in på fältet undviker man denna risk, samtidigt som vändtegen  körs i längsled vilket begränsar spridningsrisken till fältkanten.
 
Gräsbevuxna fältkanter bör putsas ofta! Avputsning av fältkanter är viktigt för att förhindra fröspridning av åkerogräs. Det krävs minst 2-3 putsningar per säsong. Täta avputsningar missgynnar även kvickroten i förhållande till gräs som tål täta avputsningar, tex ängsgröe.       
 

Mekanisk bekämpning av rotogräs
Rotogräs kan i princip bekämpas genom utsvältning eller uttorkning. Man svälter ut rotogräset genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av plantan med t.ex. en kultivator eller en betesputsare. Det tvingar rotogräset till att använda den lagrade näringen i rötterna eller stamutlöparna till att producera nya blad. Denna metod är endast effektiv i rotogräsets växtperiod (se tabell 1) och speciellt effektiv när växten har som minst näringsresurser vid plantans så kallade kompensationspunkt (Gustavsson och Håkansson, 1995). Vid kompensationspunkten befinner sig rotogräsets lagrade energi på sin lägsta nivå och plantan har ett minimum av torrsubstans. Kompensationspunkten varierar i olika typer av rotogräs.

Tabell 6. Kompensationspunkt i olika arter av rotogräs

Stubbearbetning följt av djup plöjning
En traditionell stubbearbetning som utförs omedelbart efter skörd och sedan eventuellt upprepas och följs av en djup plöjning har kraftigt hämmande effekt på många rotogräs.
 
Olika arter av rotogräs påverkas dock i varierande grad av en stubbearbetning. Kraftig hämning erhålls mot platsbundna arter (t.ex. groblad och skräppa), arter med utlöpare på markytan (brunört och revsmörblomma) och arter med grunt liggande underjordiska utlöpare (kvickrot och åkermolke). Arter med djupt liggande underjordiska utlöpare som åkerfräken och åkertistel störs också av en jordbearbetning, men påverkas betydligt mindre.
 
Stubbearbetning är effektiv mot kvickrot som växer hela hösten(tabell 6).Vid kvickrotsbekämpning bör stubbearbetningen utföras så snart som möjligt efter skörd. Bearbetningen avbryter tillväxten och skär eller river sönder utlöparna, vilket lockar dessa att skjuta nya skott. En sådan åtgärd måste följas av en djupplöjning eller upprepad stubbearbetning, i annat fall leder den till en uppförökning av kvickroten. En plöjning kan ske ganska snart efter en stubbearbetning eftersom effekten bygger på att utlöparbitarna ska begravas så djupt att de inte orkar få upp nya skott till ytan. Vid en upprepad stubbearbetning bör man vänta tills kvickroten har 3-4 blad då den är känslig och tillväxten är som svagast eftersom reservnäringen är förbrukad (utsvältning). Denna behandling kan omedelbart följas av en plöjning.

Figur 13. Kvickrotsreglering i plöjningsfri odling. Figuren beskriver hur kvickrotsutlöparna i marken har utvecklats i olika försök med årlig behandling mot kvickrot.

Avslagning och handplockning
Upprepad avslagning i vallar och EU-trädor är en effektiv utsvältningsstrategi mot t.ex. åkertistel och kvickrot  2-3 avslagningar per säsong har en betydande effekt. Vid rätt tidpunkt ger avslagning i vallar en bra effekt även mot kruskräppor. Om man t.ex. har haft betande djur på vallen fram till försommaren och putsar vallen strax efter djurens flyttning till ett annat fält får man hjälp av konkurrensen från den uppväxande vallen. Handplockning är en krävande metod som eventuellt kan användas mot skräppor inom ekologisk odling eller där kemisk bekämpning är otillåten.
 

Radhackning
I radsådda grödor föredrar rotogräs ofta att växa fram mellan raderna, där det finns minst konkurrens från grödan. Denna effekt ses bara vid radavstånd större än 36 cm. Det ger möjlighet att irritera rotogräset med radhackning. Metoden kan minska uppförökningen av rotogräs, men en direkt bekämpning ska man inte förvänta.
 

Trädor
Helträda är effektiv mot kvickrot men används inte i praktiken, då den leder till att mycket stora mängder kväve frigörs och utlakas över vintern.
 
Minisommarträda och halvträda är båda uttorkningsmetoden och utsvältningsmetoden, där man efter en tidig gröda som skördas i början på juli (t.ex. vallbrott eller helsäd) harvar upprepade gångar efter att rotogräset först har blivit sönderdelad av t.ex. ett tallriksredskap eller kultivator. Om denna behandling kombineras med sådd av en fånggröda (t.ex. råg+rödklöver eller vitsenap) i början av augusti kallas strategin en minisommarträda. Om man inte sår en fånggröda men däremot stubbearbetar upprepade gångar på hösten kallas strategin för halvträda. Båda mini-sommarträda och halvträda är effektiva mot kvickrot, åkermolke och gråbo. Mini-sommarträdan har dessutom effekt mot åkertistel.

Figur 14. Effekten av tre olika strategin mot kvickrot - mini-sommarträda, halvträda och vanlig höstbekämpning, 6 försök 2001-2002