Olika typer av ogräs
Ettåriga (annuella) fröogräs
De ettåriga fröogräsen förökas endast genom frön. Deras möjlighet att överleva i jorden beror mycket på frönas livslängd, groningsvila och groningsvillighet. Fröogräsen dödas lätt genom jordbearbetning, men om de hunnit blomma kan frön gro även efter nedbrukning. Många av ogräsfröna kan överleva länge i jorden om de begravs djupt. När de sedan plöjs upp och hamnar nära jordytan eller på jordytan stimuleras de att gro genom ljusets inverkan eller genom temperaturväxlingar mellan dag och natt. De ettåriga ogräsen delas in i sommarannuella och vinterannuella arter.
Sommarannuella arter gror huvudsakligen på våren och sätter frö under sommaren.
Vinterannuella ogräsarter gror huvudsakligen på hösten, övervintrar som groddplantor och sätter frö först efterföljande sommar. Eftersom plantor av vinterannueller övervintrar i betydande grad kan de bli mycket konkurrenskraftiga i höstsådda grödor. De har också stora möjligheter att utvecklas i svaga förstaårsvallar. Vissa arter kan gro även på våren, men dessa plantor blir svagare och är lättare att bekämpa på våren än höstgroende plantor av samma art. Exempel på vinterannuella arter är baldersbrå, blåklint, förgätmigej, lomme, penningört, plister, renkavle, snärjmåra, vallmo, veronika, viol, vitgröe, våtarv och åkerven.
Tvååriga (bienna) fröogräs
Dessa arter förökas endast genom frön. Den första sommaren sker endast en vegetativ utveckling. Plantorna övervintrar och blommar det andra året och dör sedan efter frösättning. Bienna arter har ingen större betydelse som åkerogräs, men t.ex. vildmorot och vildpersilja kan bli ett problem i grönsaker. Exempel på bienner är kardborre, krustistel, kärrtistel, vildmorot, vildpersilja och vägtistel.
Fleråriga (perenna) rotogräs
Figur 8. Exempel på ogräs med olika slags rotsystem. Rotdjup i meter.
Gemensamt för alla arterna av rotogräs är, att de kan föröka sig både med frön och med vegetativa delar. Plantorna lagrar näringsämnen i rötterna. Oftast dör de ovanjordiska skotten under vintern, men nya skott utvecklas på våren från övervintrande vegetativa delar under jord eller vid markytan.
Platsbundna arter utan utlöpare har ofta en kraftig pålrot och utvecklar sina skott mycket tätt tillsammans. Antalet skott ökar med åren och därmed även utbredningen. Spridning på större avstånd sker endast med frön. Eftersom plantornas söndervittrande stamdelar och skottbaser ligger strax under markytan oskadliggörs de lätt med jordbearbetning. De förekommer därför mest i vallar och sällan i ettåriga grödor. Exempel på arter utan utlöpare är gråbo, maskros, skräppa, vanlig smörblomma, och tuvtåtel
Vandrande arter med ovanjordiska utlöpare vid ledknutarna bildas rötter och nya skott. När utlöparna så småningom dör bildas självständiga plantor. Arter med ovanjordiska utlöpare är känsliga för jordbearbetning och förekommer mest i vallar. Exempel på vandrande arter med ovanjordiska utlöpare är brunört, gåsört, revsmörblomma och krypven.
Vandrande arter med underjordiska utlöpare har mer eller mindre kraftiga utlöpare på varierande djup i marken. Ogräsarter med grunt liggande svaga utlöpare är känsligare för bearbetning än arter med djupare liggande kraftiga utlöpare.
Arter med grunt liggande svagt underjordiskt utlöparsystem är mycket känsliga för jordbearbetning och förekommer därför mest i vallar. Exempel är rölleka och buskmåra.
Arter med grunt liggande kraftiga underjordiska utlöpare är mindre känsliga för jordbearbetning, men går ändå att bekämpa mekaniskt. Exempel är kvickrot, åkermolke och rölleka.
Arter med djupt liggande kraftiga underjordiska utlöpare är motståndskraftiga mot jordbearbetning och svåra att bekämpa mekaniskt. Exempel är åkerfräken, åkertistel, vattenpilört och hästhov.
I tabellen nedan sammanfattas viktiga biologiska förhållanden för några utvalda perenner.
| Ogräs | Växtperiod | Hur djupt är förökningsorganen placerade? | Maximal vegetativ spridning per månad i växtperioden* | Fröspridning |
|---|---|---|---|---|
| Kvickrot | Vår-höst | 0-10 cm | 100 cm | Liten betydelse |
| Åkertistel | Vår-sommar | 15-50 cm | 150 cm | Liten betydelse |
| Åkermolke | Vår-sommar | 5-15 cm | Ca 100 cm | Stor betydelse |
| Hästhov | Vår | 15-100 cm | Ca 100 cm | Liten betydelse |
| Gråbo | Vår-höst | 0-12 | Ca 5 cm | Stor betydelse |
| Krusskräppa | Vår-höst | 0-50 cm | > 5 cm | Stor betydelse |
| Maskros | Vår-höst | 0-30 cm | < 1 cm | Stor betydelse |
Kvickrot har ett grunt rotsystem och är känslig för torka och trivs inte under torra växtbetingelser. Åkertisteln trivs bättre under torra somrar eftersom den har ett djupare rotsystem. Rotogräsets växtperiod är mycket viktig för planering av bekämpningsstrategin, eftersom rotogräs bara kan utsvältas (se senare) när de växer t ex åkermolke, åkertistel och hästhov har en viloperiod på sensommaren - hösten.
Båda ettåriga fröogräs och fleråriga rotogräs bekämpas genom en kombination av förebyggande åtgärder och mekanisk bekämpning. I figuren nedan visas ett ogräsregleringsprogram i vårsäd med insådd.
Figur 9. Sammanfattning av tänkbara åtgärder i ett ogräsregleringsprogram för vårsäd med insådd DC 12 grödans utvecklingsstadium 1-2 blad.
