Växtföljden
Många skadegörare kan överleva en viss tid på skörderester i jorden eller direkt i marken. Om en gröda som är värdväxt för en viss skadegörare återkommer ofta på samma fält, kommer dessa skadegörare att kunna uppförökas kraftigt. En väl anpassad växtföljd innebär att en gröda odlas med så pass långt intervall, att allvarliga skadegörare som är beroende av grödan inte kan överleva, eller hålls på en så låg nivå att de inte åstadkommer någon allvarlig skada. Växtföljden är därför en av de viktigaste förebyggande åtgärderna.
Som regel gäller att en gröda ger lägre skörd om samma gröda odlats året innan, jämfört med om förfrukten är en annan. Flera faktorer kan ligga bakom låg självtolerans, men en viktig orsak är uppförökningen av skadegörare.
Marklevande skadegörare
Skadegörare som överlever direkt i marken påverkas i första hand av växtföljden. Förökningen och skadeverkan är beroende av hur ofta värdväxten odlas på fältet och hur gynnsamma förutsättningarna är för skadegöraren. Utmärkande för dessa skadegörare är att det tar lång tid att sanera ett fält sedan det blivit infekterat. Överlevnadstiden i marken varierar från ett par år, upp till omkring 20 år. Potatiskräfta är en av de mest långlivade. De marklevande skadegörarna förhindras främst genom växtföljdsåtgärder.
Tabell. Exempel på marklevande skadegörare och deras vanligaste värdväxter
Svampar som överlever på skörderester
En del skadesvampar har förmåga att dels leva som parasiter på levande växter och dels som saprofyter på halm- och stubbrester. Ibland kan dessa svampar även överleva på skörderester som plöjs ner i jorden och utgör då en smittkälla när de åter plöjs upp följande år. Överlevnadstiden kan variera, men överskrider sällan tre år.
Figur 2. Angrepp av vetets bladfläcksjuka i höstvete efter olika förfrukter och jordbearbetning. Ett försök 2002, Vreta Kloster, Östergötland
Tabell. Exempel på svampar som överlever på skörderester och deras vanligaste värdväxter
| Svamp | Värdväxt |
|---|---|
| Kornets bladfläcksjuka | Korn |
| Brunfläcksjuka | Vete |
| Rotdödare | Stråsäd |
| Sköldfläcksjuka | Korn, råg |
| Snömögel | Höstsäd |
| Stråknäckare | Höstsäd |
Är vädret lämpligt för dessa svampar kommer som regel angreppen tidigare och blir starkare på de fält där samma gröda odlas varje eller vart annat år, jämfört med om avståndet är tre år eller längre.
Angrepp av klumprotsjuka på penningört.
Foto: Karl-Arne Hedene
Skadegörare som kan uppförökas och överleva på ogräs
Flera skadegörare kan angripa ogräs samt spillplantor av kulturväxter. Därigenom kan en stor ogräsförekomst i en för övrigt välbalanserad växtföljd minska växtföljdens positiva effekter. Det är därför viktigt att hålla ogräsförekomsten och mängden spillplantor på en låg nivå.
Tabell. Exempel på ogräs som är värdväxter för några viktiga marklevande skadegörare
| Ogräs | Skadegörare |
|---|---|
| Kvickrot | Rotdödare |
| Flyghavre | Havrecystnematod |
| Potatis (överliggare) | Potatiscystnematod |
| Korsblommiga ogräs, spillplantor | Klumprotsjuka |
| Penningört, tistel, spillplantor m.m. | Bomullsmögel |
Insekter
Växtföljden har normalt liten påverkan på förekomsten av insekter, eftersom de är rörliga och kan söka upp sina värdväxter. Vissa mycket små insekter, t.ex. vetemyggan, gynnas dock om värdväxten odlas intensivt på samma fält. Eftersom vetemyggan kan överleva som larv i marken i flera år kan intensiv veteodling leda till uppförökning av insekten. Om en mottaglig gröda odlas på fältet när vetemyggan kläcks ökar förutsättningarna för myggan att lägga ägg. En varierad växtföljd som innebär att det är längre tid mellan de år då vete odlas på fältet leder till att vetemyggan får svårare att "hitta rätt" och därmed minskar angreppsrisken.
Sidan uppdaterad 2010-10-28 av Ulrika Williamsson
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
