Huvuddragen i miljöbalken

SFS 1998:808

Miljöbalken är en målorienterad lagstiftning. Det övergripande målet som tydligt anges är att lagen skall främja en hållbar utveckling. Det innebär att både nuvarande och kommande generationer skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Naturen sägs ha ett skyddsvärde i sig, och människors rätt att bruka naturen är förenad med ett förvaltaransvar. Begreppet "hållbar utveckling" präglades i början av 1980-talet och fick sitt genombrott i den s.k. Brundtlandrapporten, 1987.

En lång rad mindre ändringar har efter skett efter 1999. Miljöbalken har anpassats för att passa in i EG:s regelverk, bl a ramdirektivet för vatten. I juli 2005 lämnade Miljöbalkskommittén sitt slutbetänkande. Kommittén startade sitt arbete strax efter att lagen trädde i kraft och har föreslagit en hel del förenklingar i tillämpningen av balken. Regelverket om miljökvalitetsnormer har vidareutvecklats och anpassats till EG-rätten.

1. Människors hälsa och miljön skall skyddas mot skador och andra störningar

2. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skall skyddas och vårdas

3. Den biologiska mångfalden skall bevaras

4. En god hushållning med mark och vatten skall tryggas

5. Återanvändning och återvinning skall främjas.

.

I 2 kap. finns de så kallade hänsynsreglerna:

• Bevisbörderegeln
• Kunskapskravet
• Försiktighetsprincipen
• Principen om att förorenaren betalar
• Krav på bästa möjliga teknik
• Lokaliseringsprincipen
• Hushållnings och kretsloppsprinciperna
• Produktvalsprincipen
• Skälighetsregeln

.

Sveriges riksdag har dessutom beslutat om 15 miljökvalitetsmål som ska uppnås inom en generation.

• Frisk luft
• Grundvatten av god kvalitet
• Levande sjöar och vattendrag
• Myllrande våtmarker
• Hav i balans & levande skärgård
• Ingen övergödning
• Bara naturlig försurning
• Levande skogar
• Ett rikt odlingslandskap
• Storslagen fjällmiljö
• God bebyggd miljö
• Giftfri miljö
• Säker strålmiljö
• Skyddande ozonskikt
• Begränsad klimatpåverkan

Ett särskilt mål om biologisk mångfald har utretts och förelagts riksdagen.

Inom varje målområde har en rad delmål, som ska vara uppnådda till år 2010 ställts upp. Målen har också brutits ned på regional nivå och är vägledande för samhällsplaneringen och för prövningen enligt balken

.

Historik

Den svenska miljölagstiftningen har sina rötter i behovet att komma till rätta med hygieniska problem i samband med folkökningen i städerna och industrisamhällets framväxt. En rikstäckande hälsovårdsstadga kom 1874 och vattenlagen antogs 1918. Det ökande naturintresset bidrog också till att olika miljölagar stiftades. Ett antal internationella miljökonferen-ser hölls under 1960- och 70-talet och medförde ett ökat miljömedvetande. Brundtlandkom-missionens rapport Vår gemensamma framtid, 1987 uppmärksammade det en samlad ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar utveckling och vårt globala miljöansvar.

Den tidigare miljölagstiftningen (t. ex. miljöskyddslagen, 1969) var i vissa avseenden fram-gångsrik, främst när det gällde utsläpp från punktkällor. I andra fall hade reglerna visat sig vara klart otillräckliga för att säkerställa en acceptabel miljö. Miljöfrågornas komplexa natur speglades inte i miljölagstiftningen. Internationella miljörättsliga principer var inte heller införlivade på ett tillfredsställande sätt, vilket framstod klart efter Sveriges medlemskap i EU 1995.

I takt med att miljölagstiftningen i Sverige utvecklades, antogs en mängd lagar och förord-ningar med ibland till synes motstridiga bestämmelser. Situationen blev allt mer svåröverskådlig. 1989 togs första steget mot en samlad miljölagstiftning genom att Miljöskydds-kommittén tillsattes. Tio år senare trädde balken i kraft.

.

Miljöbalkens uppbyggnad

Miljöbalken (SFS 1998:808) innehåller i huvudsak grundläggande regler. Den har s.k. ramlagskaraktär. Mer preciserade regler finns i förordningar och myndighetsföreskrifter. Men balken innehåller också en del sådana regler. Det kan därför vara svårt att förutse om en viss fråga är reglerad i balken eller i förordningarna till miljöbalken. Exempelvis innehåller balken en detaljerad uppräkning av vattendrag och älvsträckor med förbud mot vattenkraftsutbyggnad och en ingående beskrivning av vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla medan införande av t. ex. miljökvalitetsnormer är ganska sparsamt reglerat i balken.

.

Balken gäller parallellt med annan lagstiftning om inget annat uttryckligen sägs. Därför måste en verksamhet, som också är reglerad genom annan lagstiftning, uppfylla både de krav som ställs i denna lagstiftning och miljöbalken.

Miljöbalken består av sju avdelningar med sammanlagt 33 kapitel och 462 paragrafer:

Vissa slag av verksamheter, som är särskilt angivna i balken, skall prövas individuellt ge-nom anmälan eller tillståndsprövning. Tillsynsmyndigheten kan när det behövs meddela föreläggande eller förbud även i andra fall.

En annan typ av regler gäller för ett stort antal adressater som inte är närmare preciserade. Det kan vara generella föreskrifter för hela landet, t.ex. förbud mot spridning av gödsel un-der vissa tider eller för ett begränsat område t.ex. ett naturreservat, biotopskyddsområde, strandskyddsområde, miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde.

Miljökvalitetsnormer är en tredje regeltyp som inte har någon uttalad adressat. En miljökva-litetsnorm anger en minimikvalitet för miljön. Normen innebär fristående inte någon rätts-verkan utan måste kombineras med andra regler för att få någon rättslig effekt.