2010-06-22 | Allmänt
Ökad kolinlagring gynnar lantbruket och klimatet
Genom att lagra in kol i mark förbättras markens förmåga att hålla vatten och leverera näring. Det gör den även lättare att bearbeta vilket minskar bränsleförbrukningen för lantbrukaren. Att binda in kol i mark från atmosfären minskar också växthuseffekten.
Spridning av stallgödsel, kompost eller slam är bra sätt att öka kolhalten i jorden. Foto: Martin Larsson
Historiskt sett har mycket organiskt material mineraliserats och förlorats från åkermarken. Genom förändrade odlingsmetoder finns det därför en potential att åter binda in kol i mark, vilket skulle kunna gynna såväl lantbrukaren som klimatet. Störst potential för att öka kolhalten finns i kolfattiga lerjordar.
Möjliga åtgärder
För att öka halten kol i marken finns främst två möjligheter:
1) Öka inlagringen av kol
2) Minska förlusterna av kol.
Effekten av en åtgärd blir dock olika beroende på om det är en mineraljord eller en mulljord eftersom jordarnas egenskaper skiljer sig kraftigt. Det behövs därför olika åtgärder beroende på jordart. Här behandlas endast åtgärder för mineraljordar. Generellt kan sägas att om halten kol i marken är låg är förutsättningarna goda för kolinlagring. Om halten kol i marken redan är hög är det svårare att öka kolinlagringen. På dessa jordar kan det främst vara aktuellt att minimera förlusterna av kol och andra klimatgaser.
Tillförsel av organiskt material
Genom att tillföra marken organiskt material kan halten kol öka. För att kolet ska lagras in i marken och inte återgå som koldioxid till atmosfären behöver kolet vara stabilt och gärna innehålla lignin. Stabilt kol finns främst i slam, rötrester och kompost, men stallgödsel är också bra. Tillförsel av gröngödsling eller halm gynnar också kolinlagringen, men inte lika effektivt.
Fånggröda
Fånggröda odlas främst för att begränsa kväveutlakningen från ett fält. Fånggrödans effekt på kolinlagringen är begränsad och ger kortsiktigt en viss ökning av kolhalten i marken. Återkommande odling av fånggröda höjer knappast kolhalten, men kan medföra att kolhalten i en mark inte sjunker.
Minimerad jordbearbetning
Genom minimerad jordbearbetning kan kolhalten i den översta delen av marken höjas. Det finns inte övertygande bevis om att den totala kolinlagringen i jorden gynnas av åtgärden, utan minimerad jordbearbetning verkar snarare främja en förändring av fördelningen av kolet i marken.
Odling av vall
Många forskare är eniga kring att odling av vall medför att kol lagras in i marken. Hur stor inlagringen är varierar från enstaka kilon till ca 1300 kg kol per hektar och år. Inlagringen är högre på betesvallar än i slåttervallar. Generellt kan sägas att ju mer intensivt en vall brukas, desto mindre kol lagrades in. Orsaken kan vara att brukningsmetoderna för intensiva vallar ofta främjar relativt späda och energirika gräs. Ur klimatsynpunkt kan ändå ett energirikt, närproducerat grovfoder vara att föredra.
Mer information om olika sätt att hantera organiskt material finns i rapporten "Best practice for managing soil organic matter in agriculture" http://randd.defra.gov.uk
Sara Bergström Nilsson,
Hushållningssällskapet Halland
Möjliga åtgärder
För att öka halten kol i marken finns främst två möjligheter:
1) Öka inlagringen av kol
2) Minska förlusterna av kol.
Effekten av en åtgärd blir dock olika beroende på om det är en mineraljord eller en mulljord eftersom jordarnas egenskaper skiljer sig kraftigt. Det behövs därför olika åtgärder beroende på jordart. Här behandlas endast åtgärder för mineraljordar. Generellt kan sägas att om halten kol i marken är låg är förutsättningarna goda för kolinlagring. Om halten kol i marken redan är hög är det svårare att öka kolinlagringen. På dessa jordar kan det främst vara aktuellt att minimera förlusterna av kol och andra klimatgaser.
Tillförsel av organiskt material
Genom att tillföra marken organiskt material kan halten kol öka. För att kolet ska lagras in i marken och inte återgå som koldioxid till atmosfären behöver kolet vara stabilt och gärna innehålla lignin. Stabilt kol finns främst i slam, rötrester och kompost, men stallgödsel är också bra. Tillförsel av gröngödsling eller halm gynnar också kolinlagringen, men inte lika effektivt.
Fånggröda
Fånggröda odlas främst för att begränsa kväveutlakningen från ett fält. Fånggrödans effekt på kolinlagringen är begränsad och ger kortsiktigt en viss ökning av kolhalten i marken. Återkommande odling av fånggröda höjer knappast kolhalten, men kan medföra att kolhalten i en mark inte sjunker.
Minimerad jordbearbetning
Genom minimerad jordbearbetning kan kolhalten i den översta delen av marken höjas. Det finns inte övertygande bevis om att den totala kolinlagringen i jorden gynnas av åtgärden, utan minimerad jordbearbetning verkar snarare främja en förändring av fördelningen av kolet i marken.
Odling av vall
Många forskare är eniga kring att odling av vall medför att kol lagras in i marken. Hur stor inlagringen är varierar från enstaka kilon till ca 1300 kg kol per hektar och år. Inlagringen är högre på betesvallar än i slåttervallar. Generellt kan sägas att ju mer intensivt en vall brukas, desto mindre kol lagrades in. Orsaken kan vara att brukningsmetoderna för intensiva vallar ofta främjar relativt späda och energirika gräs. Ur klimatsynpunkt kan ändå ett energirikt, närproducerat grovfoder vara att föredra.
Mer information om olika sätt att hantera organiskt material finns i rapporten "Best practice for managing soil organic matter in agriculture" http://randd.defra.gov.uk
Sara Bergström Nilsson,
Hushållningssällskapet Halland
Sidan uppdaterad 2011-04-11 av Ulrika Williamsson
Alla artiklar
Allmänt
Aktuellt
Stallet
Fältet
Greppa är ett samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelserna och flera andra rådgivningsorganisationer i Sverige.
