2010-02-16 | Allmänt

Effektiva fosfordammar — en fråga om att göra rätt

Norska erfarenheter av fångdammar som minskar fosfortillförseln till recipienten finns sammanställda i en handledande skrift från Bioforsk. För att uppnå god effekt spelar planering och placering en stor roll, men själva utformningen och typen av filtrering är också viktigt.

Norsk fångdamm strax efter anläggning, men före inplanteringen av växter. Foto: Bengt Tovsli

Nu kan lantbrukare få miljöstöd för att anlägga fosfordammar i åkerlandskapet. De svenska erfarenheterna av åtgärden är begränsade, men mycket kunskap finns att hämta i Norge som forskat om och använt den länge. En bra och omfattande handledning med genomgång av olika lösningar, planerings- och beräkningsexempel är gjord av forskare på Bioforsk.

Var i landskapet?
Fosfordammar ska läggas så nära källan som möjligt i ett område med hög fosforbelastning, främst av partikulär fosfor. Storleken anpassas till vattenflödena varför första steget i planeringen blir att skaffa sig kunskap om avrinningsområdet, som helst ska vara under 300 hektar (3 km2). Placeringen är viktig för att investeringen alls ska vara meningsfull. Man bör till exempel försöka undgå att få med stora områden med låga fosforhalter, som skogsområden. Fångdammens yta rekommenderas att vara större än 0,1 % av avrinningsområdet, men bestäms också av mängden jordpartiklar som förväntas fångas upp. Exempel på hur man räknar ut både vattenflöden och partikelbelastning finns i rapporten.

Gräv inte för djupt!
En normal norsk fångdamm består av en sedimentationsdamm och ett eller flera vegetationsfilter. Det vanligaste felet vid anläggningen är att man gräver för djupt i samtliga delar. Sedimentationsdammen ska vara 1-2 meter djup, medan vegetationsfiltrena inte ska vara djupare än 30-50 cm. Växterna kan annars ha svårt att etablera sig och det skapas snabba genvägar för vattnet. Nordiska jämförelser har visat att grunda våtmarker ger bättre fosforrening än djupa. Bäst resultat ger långsmala fångdammar vars olika komponenter är minst dubbelt så långa som breda.

Plantera växterna!
Filtren efter sedimentationsdammen kan utformas på olika sätt och bestå av olika material. Det vanligaste i Norge är ett grunt våtmarksfilter med vattenvegetation, vilket är väldigt effektivt under förutsättning att växterna planteras in från start. Det tar för lång tid att få en naturlig etablering, vilket oftast också ger en växtfri zon i mitten som fungerar som en oönskad snabb transportväg för vattnet. Trösklarna mellan de olika delarna ska vara låga, täta och erosionssäkrade och slänterna mot åkern ska vara flacka och besås med gräs.

Informationsbroschyrer för svenska förhållanden och ersättningsregler håller nu på att utarbetas på Jordbruksverket.

Läs mer i Bioforsks Fokus 3:12 2008 Fangdammer for partikkel- og fosforrensning.
http://www.bioforsk.no länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Monica Kling